när det inte är lätt är det svårt

Jag har snart läst min andra självbiografibok - Tina Nordlund. När jag frågade morfar om vem det var så svarade han att ja, det är väl hon kocken. Suck! sa jag, nej, hon är en gammal fotbollsspelare.

Fast ärligt talat så trodde jag också det var Tina Nordström när jag såg bokryggen i bibliotekets LZ-hylla. Det var dels därför jag tog ut den och av en ren slump fortsatte jag att läsa även fast det inte var kocken.

Tina Nordlund - visst visste jag vem hon var. Att hon spelade för Umeå IK och att hon drabbades av ätstörningar och vann diamantbollen. Men inte visste jag nånting om SDFF, femåringars löpning eller om Jesper Blomkvist. Ju mer jag läser, ju mer känner jag igen mig.

Visserligen spelar jag inte fotboll i Umeå eller glider runt med de andra i landslaget eller har en pojkvän som är bundis med Beckham... Nej, men det är på ett annat sätt. Hur man alltid prioriterar bollen. Hur man alltid har med sig bollen vart man än går (inte bokstavligen - man gör en boll vart man än är, är en bättre beskrivning). Hur man inte kan leva utan bollen.

För en icke spelande fotbollare kan det nog vara svårt att förstå det här. Jag kan föröska beskriva det på ett annat sätt. Det du brinner för i livet präntas ned på papper och du får möjlighet att läsa det. Nej, du bor på Mars och alla är gröna men du är blå och du hittar en annan som också är blå. Nej, du får en blixtrande aha-upplevelse och blir så paff att luften går ur dig. Nej, jag tror jag bäst kan beskriva det med ordet samhörighet.

Då jag inte är klar med boken kan jag inte uttala mig ännu. To be continue.

Jag har läst min första självbiografi

Astrid Lindgren. Vad vet du om henne? Barnboksförfattare som skapade Pippi Längstrump, Emil i Lönnerberga, Ronja Rövardotter, Barnen i Bullerbyn, Lotta på Bråkmakargatan, Madicken, Karlsson på taket, Mio min mio, Bröderna Lejonhjärta, Nils Karlsson Pyssling och ännu fler!

Visst väcks en massa mysiga minnen när du hör de här sagonamnen. Tänk vad härligt när Pippa skurar golvet med skurborsten på fötterna och dansar runt eller när den söte lille Emil säger till sin lillasyster att "di är ju redan så feta" om att han har bjudit alla fattighjonen på julkalaset som hans mamma egentligen skulle ha haft dagen efter. Eller hur sorgligt det var när Jonathan hoppade med Skorpan på ryggen och for till Nangiala eller hur det pirrade i magen när Ronja skrek sitt vårskrik för full hals över hela mattisskogen. Åh, jag njuter!

Men det här är inte det enda som Astrid gjorde. Sagan om Pomperipossa? Böckerna om djurens rätt i samhället? De berömda talen till diverse presidenter om att alla barn har rätt till lek och kärlek? Av den självbiografin om Astrid Lindgren har jag fått veta att det inte bara var en strålande barnboksförfattare som hon kunde (men absolut aldrig gjorde eftersom hon var mycket ödmjuk) stoltsera som.

Att hon fick en son när hon var lika gammal som jag. Att hon svarade personligt på alla de brev hon fick både från stora och små. Asrid Lindgren var, jag vet inte om det finns ett bra ord som kan beskriva henne. Hon var liksom människa+ - som en superhjälte skulle man kunna säga. Vilken förebild! Hon var inte, hon ÄR för hon kommer att leva med oss länge. Mina barn och barnbarn (som jaginte har planerat än på ett tag även om Lindgren fick det, du kan vara lugn mamma) ska jag introducera och förtrolla med hjälp av Astrid LIngrens magiska böcker.

I'm in love with a fairytale - vilken är din Astrid Lindgren favorit?

Målvaktens historia från www.reusch.se

När den engelska fotbollsunionen 1863 skrev sin regelsamling nämndes inte målvakten överhuvudtaget.

Under 1500- och 1600-talen förkom i England en form av folkfotboll då två grannbyar möttes med flera hundra bybor i varje lag. Spelet gick ut på att föra bollen från den ena byn till den andra och som mål kunde exempelvis kyrkporten, floden eller avrättningsplasten tjänstgöra som mål.

Den moderna fotbollen utvecklades i England under senare delen av 1800-talet. FA presenterade i sitt regelförslag att man skulle byta sida efter varje mål. Målets bredd som idag är 7.32 meter kan tyckas vara ett udda mått, men det motsvarar precis 8 yards. I början fanns ingen ribba, utan alla skott som gick mellan stolparna godkändes som mål. Under en period tjänstgjorde ett snöre som ribba men 1882 fick målen en riktig träribba och sin nuvarande storlek 7.32 x 2.44.

Målvakten är unik i laget eftersom det är den ende spelare som ute på planen får ta bollen med händerna. När de första reglerna skrevs fanns emellertid inte ordet målvakt med som begrepp. Istället fick alla spelare fånga bollen och efter en lyrtagning belönades man med en frispark. Efterhand utvecklades reglerna och 1871 infördes att bara en spelare, målvakten, fick skydda målet med händerna. I början var det tillåtet att fånga bollen på hela den egna planhalvan och den nuvarande begränsningen till enbart eget straffområde fastställdes först 1912, tre år efter det att målvakten blev tvungen att ha en annan tröjfärg än utespelarna.

Behandlingen av målvakten var inledningsvis oerhört brutal. Det var tillåtet att hålla fast, knuffa eller bära målvakten med bollen in i målet. Så småningom skedde en korrigering så att målvakten var tacklingsbar endast när han höll bollen och hade båda fötterna i marken. Därför rekryterades ofta fysiska praktexemplar, inte för att plocka ner inlägg utan för att de var tunga att välta omkull.

Bearbetning från boken ”Fotboll” av Åke Jönsson

Vad ska jag blogga om? Vem fan svarar "mej" på det?

När jag gick på högstadiet (låter som jag är en gammal kärring, jag vet, men jag har insett att jag ska börja pensionspara nu och det är inget åldersnojaskämt) så hade vi på svenskalektionerna ibland nånting som hette "kortskrivning".

Åh, vad härligt tänkte hela klassen. Nu ska vi skriva nåt kort! Icke sa nicke. kortskrivning betyder inte heller som det numera gör på fysik- och mattelektionerna en slags stencil eller diagnos utan något helt annat. Något underbart!

Du vet att jag tycker om att skriva och att det är därför jag har en blogg som jag klottra av mig på. Försöker hålla mig politiskt oberoende och mycket diplomatiskt men misslyckas, ofta. Tyvärr.

Tillbaka till Kortskrivning. Jag var (är) en av de där som satt (sitter) på andra raden i klassrummet för att det var (är) töntigt att sitta längst fram men var (är) tvungen att hålla mig i den främre delen av klassrummet för att jag var (är) så förbannat intresserad (det är faktiskt sant, men du känner ju mej - NÖÖÖRD!).

Därför hade jag redan stämpeln som klassens journalist eller svenskatönt, så när jag utropade glädjerop när läraren talade om att vi skulle ha kortskrivning blev ingen förvånade. Tillslut orkade inte ens de andra sucka, stöna eller ge mig onda blickar längre. Du får inte tro att jag var mobbad, bara lite speciell.

Nu tror du att kortskrivning är nånting hemskt som bara pluggisar gillar för att visa hur jävla smarta och bra de är på allting, ellerhur? Du är helt fel ute. Kortskrivning går ut på att alla skriver varsin lapp med ett ord, till exempel sitt favoritord. Alla lappar läggs i en låda och läraren drar en lapp (som julkalender på julen typ, okej jag hör hur hemskt det låter) och läser upp ordet - "Sommar". Sen får man 5 minuter på sig att skriva ner vad man tänker på när man hör ordet sommar.

Nu kanske du gör kopplingen att jag gör detta varje gång jag bloggar för jag väljer helt enkelt bara ett ord som har berört mig under dagen och skriver så fingrarna glöder i 10 minuter tills min lust är mättad. Sen läser jag igenom, HTML:ar och lägger ev till någon bild. Nu vet du min hemlighet, vad är din?

på söndag blire bio!

cold case, twilight och nescafé med MYCKET mjölk

Jag förstår inte all denna hysteri. Tänk att ena dagen vara en skådis i bakgrunden för att sedan bli världskänd och eftertraktad av alla blonda, blåögda flickor med 3 ögonfransar?

Jag är inte avundsjuk, nej, jag är bara mållös. What if, det hade varit en annan som spelade Edward Cullen eller Jacob Black, hade det varit samma hysteri då? Tål att filosoferas.

och tänk hur läskig jag då är på Halloween?

Sick, malade, sairas, krank, chory, enfermo - SJUK!

Alla som känner mig vet att jag hatar att vara sjuk. Grönt, klibbigt snor och skrovlig hals som skaver värre än skavsår. Krydda med huvudvärk och lock i öronen och feber. Kan man må värre?

Okej, överdriver. Men hu, för att vara sjuk! Det enda bra är att man kan se på teve, lyssna på musik, läsa, äta, sova och datorera samtidigt. Ganske skönt om jag tänker efter. Kan inte någon uppfinna så man kan vara sjuk utan att må dåligt?

"Flyga Drake" och "Män som hatar kvinnor" (väntar med att rekommendera "Flickan som lekte med elden tills jag läst klart) är måsten till bokhyllan.

Tove och Viktor på midsommar - nu har jag lärt mej föra in bilder...

tänkte jag skulle gå och sova men det blev ett inlägg till...

Jag är en mästare på att somna. Det vill säga när det inte är menat att somna. Framförallt lyckas min John Blund komma när jag tittar på teve. På sistone (de sista 3 dagarna...) så har det skett en gång för mycket!

Det började i torsdags när jag kollade på Fringe. Det läskigaste programmet som jag vågar titta på utan att få alltför läskiga mardrömmar. Om du inte har sett det så kan man säga att det är en science fictions insprirerad CSI med en mycket trevlig man från Dawson's Creek i birollen.

Nåväl, jag lyckades hålla mina ögon öppna ända tills den sista pausen. Gah, de måste sluta med alla dessa onödiga, extremt långtråkiga reklamer! När andra pausen var slut, tänkte jag vila lite och blunda bara liiite... Snark! ZzZzZz...

Och så misssade jag slutet, upplösningen, mordet - ALLT! Och det här är inte det värsta, samma sak händer mig med B-filmen "Tro hopp och kärlek" OCH med "Nyceln till frihet". Förstår ni vilka problem jag har?! Ge mig osömntabletter!

Nu har jag iaf gott om tid att ladda upp bilder...

Jag mår som allra bäst när jag får vara där jag trivs som mest.

Märk väl att det rimmar, sentimentalt tjafs eller vad är det jag brukar kalla ömma punkter?

Världens mest onödiga maskin

http://wimp.com/pointlessmachine/

Tänk att snart är det jag som är kuung!

Tanto igår. Snart kmr bilderna, ska bara klura ut hur man för över dem från hightec mobilen...

Har ju faktiskt inte berättat så mycket vad som händer i mitt liv just nu. Fortfarande sommarlov men ingen semester - fotbollen och sommarjobb på vaktmästeriet har dragit igång. På ett sätt är det skönt att komma tillbaka till verkligheten men på ett annat sätt skulle jag lätt kunna leva med en iskall cola i handen på stranden i bikini med svetten från ett jobbigt löparpass drypande i nacken.

Hej hopp i lingonskogen!

Jag behöver en cykelverkstad!

Åh, sentimentalt tjafs!

http://www.gothiacup.se/swe/index.php/hem/gothiatv/?film=944

fyrahundraförsta inlägget!

Tänk att det har blivit så många noteringar! Man kan ju nästan tro at jag gör det här frivilligt!

Anyway, har ett annat citat som förföljer mig på alla möjliga olika språk. Såhär lyder det på engelska och för er som inte lärt er engelska ännu, www.google.se och sen söker ni på "translate" som på swedish betyder översätta.

Hörde förresten en redig dialekt på lilla ICA i lilla staden idag. Fyra kvinnor, dotter-mamma-moster?-mormor i bredd blockerar gången och en del av köttdisken. - Ska vi ha hått dågg ikväll, frågar en ur kvartetten på bred dialekt och svengelska. - Oliver, visst tycker du om hått dågg? - Hått dågg men det kan vi väl ha ikväll eller? - Mamma, ska vi äta hått dågg ikväll?

Jag frågade då min kära far på perfekt greslig stocholmska om vi inte skulle "schteka några varmkorrrrvar ikvell?".

Iaf, mycket sidospår idag. Så lyder mitt ordspråk "Life isn'nt about the destination, it's about the journey."

Live long and prosper and eat HOT DOG!

Stockholm Weather Forecast, Sweden

... eller som Ingemar sa på sin tid

Jag läser om mental träning för att se om det är nåt för mig. Hittills har det varit lärorikt och spännande. Vissa böcker är bättre än andra... men vad som förföljer mig från böckerna till pappa vid köksbordet är citatet:

Nyhetsreportern efter att Ingemar Stenmark kört ett av sina bästa lopp, där han hållt på att köra ur 2 ggr.
-Ingemar, nog körde du bra idag men visst hade du lite tur?
- Det är lustigt det där. Ju mer jag tränar ju mer tur får jag.

Så jag tänkte träna häcken av mj så kanske jag vinner 1 mille på TRISS, vad tror du? :)

apropå ingenting läste jag förresten en bra krönika idag i DN (man har ju faktiskt tid att läsa tidningen på semester, god I'm old...) Märta Myrstener nånting, mkt bra skriven! /Em

Åke + MLI = Sant

Det var för en vecka och 4 dagar sen som jag träffade Åke. Vi har träffats förr förstås, men det var i år som vi klaffade. Du vet när man ser någon och bara känner att det här är helt rätt!

Min dröm gick i kras när jag fick veta att Åke skulle läggas in på sjukhus. Pappa ringde varje dag för att kolla hur det var med han. Jag trodde nästan att det var ute med Åke men så kom pappa med det glada beskedet att Åke hade tillfrisknat! När pappa kom hem med Åke blev jag alldeles utom mig.

Jag lekte med Åke från klockan 15-18 igår och idag har vi umgåtts i tre timmar till - sammanlagt 6 timmar på bara två dagar! Men nu är jag nog klar med Åke för den här sommaren. Med blåsor och valkar i händerna och ont i hela kroppen tog jag mig en joggingtur och ett svalkande bad efteråt.

Å just det, Åke är vår gräsklippare från artonhundrafrösihjäl.

Jag vet, jag är lättroad...

LÄS DEN!

Visst, jag är blödig men den här boken kan inte låta bli att beröra. Lånade den faktiskt på bibliotkeket - brukar inte pallra mig dit så ofta - brukar nämligen ladirg lyckas hålla reda på mitt "bibblankort" så det blir alltid samma pinsamma visa. "Har du tappat det? Jaså, igen, hörru duru, nytt kort igen... Se till att hålla reda på det här." Tomatröd mli som nickar och nästan niger mot den läskiga bibbtanten med hornbågade glasögon.

Så om t.o.m. jag gick till bibblan för att låna den. Läs den!

Mentalt

Jag kom på något mycket klokt idag. För att kunna förstå oss omvärlden måste vi lära oss att förstå oss själva - vår egna kropp - vårt undermedvetna, först. För att kunna styra en räv att ställa sig på ett ben måste du kunna manövrera sitt undermedvetna att stå på ett ben först så att du vet hur du ska uttrycka dig.

Livets mening är skådespeleri

Tänk vad många roller du spelar. I skolan är du någon, på jobbet någon annan. I orkestern en tredje och i fotbollslaget en fjärde. Till och med hemma vid middagsbordet spelar du någon. För inte är man samma person hela tiden? Visst är vi som levande skådespelare?

Eller är det bara jag som är schizofren?

numera min vardag