Målvaktens historia från www.reusch.se

När den engelska fotbollsunionen 1863 skrev sin regelsamling nämndes inte målvakten överhuvudtaget.

Under 1500- och 1600-talen förkom i England en form av folkfotboll då två grannbyar möttes med flera hundra bybor i varje lag. Spelet gick ut på att föra bollen från den ena byn till den andra och som mål kunde exempelvis kyrkporten, floden eller avrättningsplasten tjänstgöra som mål.

Den moderna fotbollen utvecklades i England under senare delen av 1800-talet. FA presenterade i sitt regelförslag att man skulle byta sida efter varje mål. Målets bredd som idag är 7.32 meter kan tyckas vara ett udda mått, men det motsvarar precis 8 yards. I början fanns ingen ribba, utan alla skott som gick mellan stolparna godkändes som mål. Under en period tjänstgjorde ett snöre som ribba men 1882 fick målen en riktig träribba och sin nuvarande storlek 7.32 x 2.44.

Målvakten är unik i laget eftersom det är den ende spelare som ute på planen får ta bollen med händerna. När de första reglerna skrevs fanns emellertid inte ordet målvakt med som begrepp. Istället fick alla spelare fånga bollen och efter en lyrtagning belönades man med en frispark. Efterhand utvecklades reglerna och 1871 infördes att bara en spelare, målvakten, fick skydda målet med händerna. I början var det tillåtet att fånga bollen på hela den egna planhalvan och den nuvarande begränsningen till enbart eget straffområde fastställdes först 1912, tre år efter det att målvakten blev tvungen att ha en annan tröjfärg än utespelarna.

Behandlingen av målvakten var inledningsvis oerhört brutal. Det var tillåtet att hålla fast, knuffa eller bära målvakten med bollen in i målet. Så småningom skedde en korrigering så att målvakten var tacklingsbar endast när han höll bollen och hade båda fötterna i marken. Därför rekryterades ofta fysiska praktexemplar, inte för att plocka ner inlägg utan för att de var tunga att välta omkull.

Bearbetning från boken ”Fotboll” av Åke Jönsson