Åh, vad härligt tänkte hela klassen. Nu ska vi skriva nåt kort! Icke sa nicke. kortskrivning betyder inte heller som det numera gör på fysik- och mattelektionerna en slags stencil eller diagnos utan något helt annat. Något underbart!
Du vet att jag tycker om att skriva och att det är därför jag har en blogg som jag klottra av mig på. Försöker hålla mig politiskt oberoende och mycket diplomatiskt men misslyckas, ofta. Tyvärr.
Tillbaka till Kortskrivning. Jag var (är) en av de där som satt (sitter) på andra raden i klassrummet för att det var (är) töntigt att sitta längst fram men var (är) tvungen att hålla mig i den främre delen av klassrummet för att jag var (är) så förbannat intresserad (det är faktiskt sant, men du känner ju mej - NÖÖÖRD!).
Därför hade jag redan stämpeln som klassens journalist eller svenskatönt, så när jag utropade glädjerop när läraren talade om att vi skulle ha kortskrivning blev ingen förvånade. Tillslut orkade inte ens de andra sucka, stöna eller ge mig onda blickar längre. Du får inte tro att jag var mobbad, bara lite speciell.
Nu tror du att kortskrivning är nånting hemskt som bara pluggisar gillar för att visa hur jävla smarta och bra de är på allting, ellerhur? Du är helt fel ute. Kortskrivning går ut på att alla skriver varsin lapp med ett ord, till exempel sitt favoritord. Alla lappar läggs i en låda och läraren drar en lapp (som julkalender på julen typ, okej jag hör hur hemskt det låter) och läser upp ordet - "Sommar". Sen får man 5 minuter på sig att skriva ner vad man tänker på när man hör ordet sommar.
Nu kanske du gör kopplingen att jag gör detta varje gång jag bloggar för jag väljer helt enkelt bara ett ord som har berört mig under dagen och skriver så fingrarna glöder i 10 minuter tills min lust är mättad. Sen läser jag igenom, HTML:ar och lägger ev till någon bild. Nu vet du min hemlighet, vad är din?
No comments:
Post a Comment