Första advent, thanksgiving, snart är det december...

Andra läxan!

Något knasigt, jag vet

En av alla mina gamla lärare som var av den naturvetenskapliga sorten frågade mig en gång hur många bananer jag åt om dagen i snitt. Den dagen var under en såndär period när jag spelar mycket fotboll och behöver mkt mat, så jag svarade 2-3 kanske ungefär. Min lärare svarade då att jag skulle få cancer, banan-cancer. Han argumenterade för sin sak med att "det aldrig är bra att äta för mycket av en sak".

I och med detta spelar det alltså ingen roll om det är chips med akrylamid i (som det varnades för för några år sen) eller om det är vanliga chiquita bananer. För mycket av en sort blir inte bra, och det makes ändå sense i mitt huvud. Men jag tänker då att om man inte ska äta för mkt av en sak, kandet också vara farligt att GÖRA för mycket av en sak?

Jobbar man för mycket går man in i väggen. Röker man för mycket får man cancer. Dricker man för mycket blir man alkoholist. Apropå, det där med att röka förresten. Det är ju sant att lungorna inte mår så bra av att få i sig tjära stup i kvarten. Det stödjer alltså teorin om att man inte ska göra för mkt av samma sak (till en viss del).

Föreställ dig ett annat socialt beroende som framkallats av något nyttigare (ingenting är ju nyttigt om det är i för höga doser enligt min lärares tes). Tänk dig att blondinen utanför COOP, istället för att stå med en cigg i handen, står med ett sånt där litet mjölkpaket som det är aldrig är någon som köper. Hon står och klunkar i sig ren mellanmjölk ute i kylan.

Och alkisarna på bänkarna i parken vid dammen super inte whisky eller utblandad vodka utan fet 3,5% röd mjölk. Hur skulle världen se ut? Antagligen fullt av laktosintoleranta indivder eftersom "ingenting är bra att äta/göra i för höga doser".

Jag vet att jag är knäpp och det blir bara värre med åren.

Fredag 26 november 2010

Snön faller. Bilarna slirar. Fötterna fryser. Jag har ätit mina första lussebullar. sex jävla minus. Brr!

Jag kanske ska bli en burker?

Nu blir jag irriterad. Hur i all sin dar kan det vara så att min absoluta favoritsökmotor (google + wikipedia) inte kan ge mej svaret på vad en "burker" är. Jag vet vad en burka är och jag vill inte veta något om burkar - jag vill veta vad en burker är!

Som tur är... Så har jag spelat Rappakalja och fått veta ett en burker är någon som arbetar med att ta livet av folk för att sälja deras kroppsdelar till vetenskap. Jag ska inte bli en burker, jag ska bli 1,70.

Konsten att leka med språket

Om man känner någon som är lat, till exempel de här stackars ungdomarna i SVT:s program om bortskämda ungdomar, så kan man väl säga att sådana människor är ineffektiva. De är alltså inte effektiva, utan in-effektiva.

Summan är alltså att man adderar (lägger till) ett -in innan själva ordet. Då kommer jag till min fråga; är en osmart människa alltså telligent eftersom en klok människa är intelligent?

Medan man funderar på vad man ska göra kan man slå sig ner och sjunga en visa.

Källa: Nalle Puh

19 november

Bara för att solen skiner, det är fredag och jag är glad.

:)

Jag har gjort min läxa!

Mannen i svart

Jag ser en man som står i ett gathörn. Han har rocken tätt intill sig och huttrar i kvällskymningen. Det ser ut som om han väntar på någon eller något för när han fimpar ciggaretten mot tegelväggen ser han sig om över axeln som om han är rädd för att bli upptäckt.

Mannens businnesskor är leriga och jag tänker att han måste ha sprungit en längre sträcka eftersom hans grå kostymbyxor är fläckiga av lera ända upp till knävecket. Ett par strålkastare lyser upp mannens ansikte. Det kommer en bil. En silverfärgad audi som slirar och tvärnitar framför mannen.

Mannen ser upp rakt på mig. Hans isblå ögon får mig att stelna. Helt paralyserad står jag blixtstilla och känner pulsen i öronen. Det känns som de blå ögonen tränger in i mina och in i min hjärna. På ett ögonblick är allting borta. Mannen kliver in i bilen som rivstartar och kör iväg. Jag står kvar i dunklet och börjar så småningom få andningen tillbaka.

Vem är jag?

Imorgon är det muntliga nationella i svenska om man går sista året på Värmdö gymnasiums naturvetenskapliga program med inriktning Forskning/Journalistik. Ämnet är "Språkets makt och möjligheter".

Med hjälp av språk kan du åstadkomma så mycket. Du anpassar ditt språk varje dag och hela tiden beroende på din omgivning. Är du på fin middag hos din pojkväns föräldrar agerar och pratar du på ett sätt medan om du hänger med polarna nere vid korvmojjen en fredagkväll på ett helt annat sätt. Och det är just det där med att agera som intresserar mig. Är du någonsin bara dig själv eller är hela du bara ett skådespel?

En klok vän sa till mej: "men vet man verkligen alltid vem man därför om man inte vet det kan man ju aldrig vara det."

Vet man vem man är? Eller såhär, är vi medvetna om vilka är? Gör vi inte ett aktivt val när vi säger "Hej, hur står det till?" till pojkvännens mamma och "Tja, hur e läget?" till polarna? Hur kan två så skilda meningar med identisk innebörd komma ut så olika? Jo, för att vi anpassar språket efter miljön.

Vem jag är? Jag är mli. Vem nu det är.

Mika - Happy ending

Hanna

Jag har tuffa kusiner, har du?

Ett av kursplanens mål i Språkhistoria/Språksociologi för niondeklassare är ungefär att förstå att sociala sammanhang förändras beroende på klasstillhörighet och kön. Det här vet jag av uppenbara skäl som att jag vet att roppo betyder rumpa på runskrift (eller runiska).

Är det inte så att jag i egenskap av händiga-hemmarpular-tolkare av kursplanen uppfyller dem genom att beskriva mig själv som schizofren. Att anpassa genom fem olika MLI efter miljön (så kallat streetsmart).

Djup lördagkväll efter en mysig kväll i Gamla stan.

... och apropå mina kuzzar. Watch out! :)

Tänk att nåt litet kan vara så stort

I am thankful that in God's design he planned so that your path crossed mine.