12/31/2009
12/29/2009
För sju år sen var jag elva år
Idag har jag och min syster fullföljt årets plikter genom att, enligt tradition, ta simborgarmärket vilket vi gör varje år. Simborgarmärket är egentligen inte så svårt att ta. Reglerna säger att man ska simma 200 meter. Jag vet inte varför det blir så men vi lyckas alltid vänta tills de sista dagarna på året och i panik springa ner till Huddingehallen och simma för livet för att hinna ta märket.
Det är inte min simborgarmärkes stolthet jag ska berätta för er om idag utan om mitt "meeting of the day".
Du vet när man tänker på någon. Någon man inte har träffat på år och dagar. Man lägger huvudet på sned och ler när man minns roliga saker som har hänt och skakar sedan på huvudet för att få bort tanken.
Paus, varför gör man det egentligen? Skakar på huvudet, menar jag. För att behålla sina fötter på jorden och inte tappa greppet. Slut paus.
När jag tänker så på någon så brukar konstiga saker inträffa. Jag är inte övernaturlig eller en superhjälte (eller weird) men jag lyckas alltid träffa på vederbörande som flyter runt i min skalle (Ja, mitt huvud består av 95% mjölk). Idag träffade jag hur som haver min mellanstadielärare.
För 7 år sen gick jag på mellanstadiet. Hur sjutton kände hon igen mig? När jag var mindre (...) såg jag, som många andra, lite annorlunda ut. Jag hade stora, runda glasögon, raklugg med midjelångt hår och jag var... en pojkflicka. Andra säger det för att skryta och säga att man "hade bara killkompisar" men jag hade verkligen bara killkompisar, tills mellanstadiet.
När jag gick sista året på lågstadiet gjordes klasserna om och jag hamnade med 18 killar och - jag. Det var helt ok eftersom jag ändå bara spelade bandy och byggde "klubbar" med Anders, Olle, Anton och de andra men när jag började fyran så blev det lite annorlunda när klasserna gjordes om igen och vi blev fler tjejer än killar i klassen.
Det här är inte poängen, bara ointressant vetande. Min fröken kände iaf igen mig efter 7 år och "extreme makeover" som en obetänksam kompis så fint uttryckte sig i början av åttonde klass. Hon har säkert haft hundra ungar efter mig. Varför kände hon igen mig? Jag grubblar inte för att jag känner mig speciell eller så utan för att jag undrar vad som är fel med henne.
Kommer min gamla fröken ihåg alla sina elever? Hur är det fysiskt möjligt? Är hon faktiskt den superhjälte som hon var för mig när jag var 10 år?
Det är inte min simborgarmärkes stolthet jag ska berätta för er om idag utan om mitt "meeting of the day".
Du vet när man tänker på någon. Någon man inte har träffat på år och dagar. Man lägger huvudet på sned och ler när man minns roliga saker som har hänt och skakar sedan på huvudet för att få bort tanken.
Paus, varför gör man det egentligen? Skakar på huvudet, menar jag. För att behålla sina fötter på jorden och inte tappa greppet. Slut paus.
När jag tänker så på någon så brukar konstiga saker inträffa. Jag är inte övernaturlig eller en superhjälte (eller weird) men jag lyckas alltid träffa på vederbörande som flyter runt i min skalle (Ja, mitt huvud består av 95% mjölk). Idag träffade jag hur som haver min mellanstadielärare.
För 7 år sen gick jag på mellanstadiet. Hur sjutton kände hon igen mig? När jag var mindre (...) såg jag, som många andra, lite annorlunda ut. Jag hade stora, runda glasögon, raklugg med midjelångt hår och jag var... en pojkflicka. Andra säger det för att skryta och säga att man "hade bara killkompisar" men jag hade verkligen bara killkompisar, tills mellanstadiet.
När jag gick sista året på lågstadiet gjordes klasserna om och jag hamnade med 18 killar och - jag. Det var helt ok eftersom jag ändå bara spelade bandy och byggde "klubbar" med Anders, Olle, Anton och de andra men när jag började fyran så blev det lite annorlunda när klasserna gjordes om igen och vi blev fler tjejer än killar i klassen.
Det här är inte poängen, bara ointressant vetande. Min fröken kände iaf igen mig efter 7 år och "extreme makeover" som en obetänksam kompis så fint uttryckte sig i början av åttonde klass. Hon har säkert haft hundra ungar efter mig. Varför kände hon igen mig? Jag grubblar inte för att jag känner mig speciell eller så utan för att jag undrar vad som är fel med henne.
Kommer min gamla fröken ihåg alla sina elever? Hur är det fysiskt möjligt? Är hon faktiskt den superhjälte som hon var för mig när jag var 10 år?
Välkommen hem, Jenni!
Satt och bläddrade efter en bild på min väninna Jenni som nyss (15:45) kommit hem från ett utbytesår i Australien. Jag vet, hon är cool. Så cool att jag lägger upp en bild som inte alls har med Jenni att göra tror ni men där tror ni fel.
Den här bilden föreställer, jag vet inte vad, men det var under en dag i maj 2008 när vi var och skådade fåglar med klassen. Soligt och grannt och förhållandevis nära hemifrån mig. En väldigt fin förmiddag i solsken och när jag inte levde upp till en "orytmisk tönt" som jag numera har stämplats alltför många gånger.
Iaf, dagen var fantastisk och det vore härligt att få uppleva något liknande. Solsken, värme och fåglar kan ju bli lite svårt men jag känner för att fotografera!
12/28/2009
Kronprinsessan Victoria
Om ungefär 12 dagar fyller jag 19 år. Då är jag ett år äldre än vad Kronprinsessan Victoria var när hon hade sin installation vid rikssalen. Jag har blivit lite smått imponerad av kungafamiljen - eller jag har alltid varit imponerad men nu ska jag tillgodose min fascination.Ikväll såg jag programmet om kungafamiljens år som var informativt och trevligt. Vårt kungahuset framställs som verkliga förebilder och det går inte att bli annat än imponerad. Intesserad (observera att jag ej använder ordet "nörd") gick jag in på kungahusets hemsida och läste på om våra kungligheter.
Kronprinsessan Victoria och hennes syskons CV är otroliga! Deras liv verkar otroligt spännande och häftigt. Samtidigt är jag rätt lättad över att inte bära det ansvar som vilar på deras axlar. Som min mor och jag konstaterade så räcker det nog om prinsessan Madeleine berättar att hon är prinsessa när hon ska visa sitt CV...
Som sagt, fyller jag år om typ 12 dagar och då önskar jag mig boken om Kronprinsessan Victoria. Hon är diplomatisk, har ett ordförråd som får mig som språkintresserad att rysa av behag, är mycket klok och har ett vackert utseende. Jag blir så formell när jag pratar (skriver) om kungafamiljen och det är för att jag hyser sådan respekt för dem. Ett ord: WOW!
USB kabel = svart?
Mellandagsrean. Dra mig baklänges vilket spektakel! Jag och mina trogna kumpaner var ute i detta kaos och letade nyårskläder, USB-kabel och skor. Vi ended up med svarta jeans och en skjorta för min del och lite av varje åt de andra. Dock ingen USB-kabel!
Vi var på Kjell&Company, ONOFF, SIBA, rubbet men det verkar inte som om datanördarna (no offence) kan tillverka snygga USB-kablar. Gråa, sladdriga, skitfula kablar i billigt gula förpackningar. Usch, sa vi och köpte de inte. Axel - som var i behov av USB:et - var tvungen att inhandla en extrem ful men duglig kabel när våra vägar skilts.
Vi var på Kjell&Company, ONOFF, SIBA, rubbet men det verkar inte som om datanördarna (no offence) kan tillverka snygga USB-kablar. Gråa, sladdriga, skitfula kablar i billigt gula förpackningar. Usch, sa vi och köpte de inte. Axel - som var i behov av USB:et - var tvungen att inhandla en extrem ful men duglig kabel när våra vägar skilts.
12/27/2009
MATA MINA FISKAR ------->
Hihi, titta vad jag hittade! Fiskar som inte dör av mina gröna fingrar. :)
Vad jag ska göra nu?
Om ett halvår, närmare bestämt den 3 juni så tar jag studenten. Jag kommer att ha en vit klänning med en traditionell mössa på huvudet och springa tjutandes ut i folkhavet av föräldrar, annan släkt och avundsjuka tvåor. Det kommer säkert att bli underbart.
Det som bekymrar mig är dock vad jag ska göra sen. När studentskivorna är över, mottagningen är slut, fakturan för flaket betald och jag är färdig. Vad är meningen att man gör då? Pluggar? Reser utomlands? Jobbar? Eller driver runt. Inte min grej. Big no, no, på sista.
Skolans syo-konsulent var och besökte oss för några veckor sedan (har jag inte redan berättat om det?) och då försökte hon lösa alla problem. På frågan från alla släktingar, som bara vill väl, när de lägger huvudet på sne och frågar "Vad ska du göra sen då?" ska man, enligt Fia, svara "jag ska bli civilingenjör/civilekonom/läkare/advokat" för att få tyst på gammelfaster Märta som är så frågvis.
Hm, jag vette fan vad jag ska göra när jag tar studenten och springer ut i folkmassan och letar efter min pinsamma skylt men vet du vad, jag ska göra nånting jävligt bra.
Nyårslöfte 1: Svära mindre.
Det som bekymrar mig är dock vad jag ska göra sen. När studentskivorna är över, mottagningen är slut, fakturan för flaket betald och jag är färdig. Vad är meningen att man gör då? Pluggar? Reser utomlands? Jobbar? Eller driver runt. Inte min grej. Big no, no, på sista.
Skolans syo-konsulent var och besökte oss för några veckor sedan (har jag inte redan berättat om det?) och då försökte hon lösa alla problem. På frågan från alla släktingar, som bara vill väl, när de lägger huvudet på sne och frågar "Vad ska du göra sen då?" ska man, enligt Fia, svara "jag ska bli civilingenjör/civilekonom/läkare/advokat" för att få tyst på gammelfaster Märta som är så frågvis.
Hm, jag vette fan vad jag ska göra när jag tar studenten och springer ut i folkmassan och letar efter min pinsamma skylt men vet du vad, jag ska göra nånting jävligt bra.
Nyårslöfte 1: Svära mindre.
12/26/2009
Twilight Kristen Stewart blir Lisbeth?
Troget Twilightfan som jag är ligger jag som en kobra på alla fansajter med nytt skvaller om böckerna, filmerna och SKÅDESPELARNA!
Idag lyckades jag till och med läsa mig in på att Kristen Stewart är med i snacket om vem som ska porträttera Lisbeth Salander i Milenniumtrilogin när denna flyger över till Hollywood.
Ellen Page (Juno) är dock min tippare till att få äran att spela Lisbeth inför hela världens 6 790 000 000 invånare.
12/25/2009
12/23/2009
12/16/2009
i mina tankebanor
Jag och Anki ser efter hur bakterietillväxten ser ut i rödbetssallad nu i julbordstider. Vi har speciella små forskarplattor som vi sprätter ut lite jox (rödbetssallad) med olika förutsättningar (vi ändrar pH, temperatur) och då reagerar de här forskarplattorna (agarplattor) på en viss sorts bakterier - E. Coli.
KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS
Om du får tag i ett gram av din avföring så håller du i ungefär 100 miljarder till 10 biljoner E. Coli bakterier. Nu förstår du hur många det finns... Dessa bakterier kommer från de nedre delarna av våra tarmar och är bovarna i dramat när vi får urinvägsinfektion, hjärnhinneinflammation och annat.
BE AWARE OF E. COLI AND MLI WHILE NERDING
KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS
Om du får tag i ett gram av din avföring så håller du i ungefär 100 miljarder till 10 biljoner E. Coli bakterier. Nu förstår du hur många det finns... Dessa bakterier kommer från de nedre delarna av våra tarmar och är bovarna i dramat när vi får urinvägsinfektion, hjärnhinneinflammation och annat.
BE AWARE OF E. COLI AND MLI WHILE NERDING
12/15/2009
Hur har de tänkt egentligen?
Jag hade mitt sista matteprov idag. Vi hade tunga lektioner till 1215 äntligen lunch! Som man egentligen borde spendera att gå igenom matten, vilket plikttrogna jag självklart gjorde men innan jag gick in för provet tog jag mig en paus på toaletten.
Ett prov satt mellan 13:15-17 måste ju inkludera en kisspaus innan. Jag brukar alltid försöka ta handikapptoaletten om det finns någon sådan. Inte för att jag känner mig i behov av en lite mer anpassad toalett, nej, jag är bara egoistisk och lite klaustrofobisk.
bäst när jag sitter där och letar efter toapapper upptäcker jag att det sitter på andra sidan väggen. Cirkus en meter ifrån mig och hur sjutton har de tänkt då? En toalett som ska vara anpassad för handikappade som har toapappret på andra sidan rummet? Jag som fullt normal (okej, bara normal) ung och hyfsat vältränad tjej ramlade ju av toasitsen när jag sträckte mej efter pappret! Hur kan de tro att en osjälvisk människa som behöver använda en handikapptoalett skulle kunna använda toapappret?!
Okej, jag medger att vederbörande inte skulle halvligga i luften och försöka rycka i pappret. Det är såna här gånger man kikar runt i alla hörn innan man går ut för att försäkra sig om att det inte finns några övervakningskameror. Och det är då man försiktigt stänger dörren bakom sig och kollar åt höger och vänster för att se till att ingen hört dunsen. Och det är då man får ett blåmärke på höften som inte har med fotboll att göra. Det är då man har en SKITjobbig uppladdning för ett matteprov.
Men håll i hatten gott folk, snön yr och 742 var 40 minuter försenad idag!
Ett prov satt mellan 13:15-17 måste ju inkludera en kisspaus innan. Jag brukar alltid försöka ta handikapptoaletten om det finns någon sådan. Inte för att jag känner mig i behov av en lite mer anpassad toalett, nej, jag är bara egoistisk och lite klaustrofobisk.
bäst när jag sitter där och letar efter toapapper upptäcker jag att det sitter på andra sidan väggen. Cirkus en meter ifrån mig och hur sjutton har de tänkt då? En toalett som ska vara anpassad för handikappade som har toapappret på andra sidan rummet? Jag som fullt normal (okej, bara normal) ung och hyfsat vältränad tjej ramlade ju av toasitsen när jag sträckte mej efter pappret! Hur kan de tro att en osjälvisk människa som behöver använda en handikapptoalett skulle kunna använda toapappret?!
Okej, jag medger att vederbörande inte skulle halvligga i luften och försöka rycka i pappret. Det är såna här gånger man kikar runt i alla hörn innan man går ut för att försäkra sig om att det inte finns några övervakningskameror. Och det är då man försiktigt stänger dörren bakom sig och kollar åt höger och vänster för att se till att ingen hört dunsen. Och det är då man får ett blåmärke på höften som inte har med fotboll att göra. Det är då man har en SKITjobbig uppladdning för ett matteprov.
Men håll i hatten gott folk, snön yr och 742 var 40 minuter försenad idag!
12/13/2009
att flytta hemifrån
Eftersom alla (en del av) mina vänner flyttar hemifrån hela tiden får jag lite panik. Det är 65 kvadratare i Solna, 25 kvaddare vid Mariatorget, studentlägenheter hit&dit... Är det redan dags?
Jag har lite barnabstinens, jag vill inte bli vuxen. Eller vill och vill, jag blir nog aldrig vuxen, för vad är vuxen egentligen? Victor som inte bor hemma är knappast vuxen, Hanna&Malin är ansvarsfulla men knappast "vuxna" och AK's kille Erik, ja, han är i och för sig rätt vuxen av sig men,
Att vara vuxen - vad innebär det egentligen? Bo själv, jobba, köpa från systemet, rösta i riksdagsvalet, se på rapport, skaffa familj, ha körkort, somna innan 22 på helger, leva i gråskala...
Nej, jag ska nog bli en såndär vuxen som lever i färg och bara väljer de grejer jag har lust att välja ur vuxenkatalogen. Körkort, familj och riksdagsvalet låter ju rätt soft. Jag är nog såhär velig för att jag är rädd. När jag var liten var jag väldigt, allvarligt oroad över att jag aldrig skulle klara mig själv när jag flyttade hemifrån. Jag och mina bästisar bestämde att vi skulle bo tillsammans, bredvid varandra nere vid sjön så att vi kunde hjälpa varandra. Ändå kunde jag inte låta bli att oroa mig.
Liten-Emelie: "mamma, jag kommer aldrig kunna flytta ifrån dig för jag kan inte öppna mjölkpaketen själv..."
Jag kan inte sluta inlägget såhär klyschigt, vemodigt och dant. 1. Jag kan öppna mjölkpaket nu 2. Jag är ekonomisk och bor kvar hemma (bra ursäkt, du får använda den om du vill du med) 3. Jag har handlat nästan alla mina julklappar :)
Skola imorgon, 8:30 kommer jag att befinna mig i D-huset och plugga matte, 9:50 inleds radioinspelningen av RadioFojo, sen äter jag lunch i söderhallarna med 80& säkerhet efter det förbereder jag kemiexperimenter om bakterietillväxten i rödbetssallad och därpå väntar svenska/engelska som jag nog tänker smita lite fint ifrån i och med att vi behöver intervjua matteläraren till radioprogrammet. Sen har jag rast till 16 då vi har projektarbetsmöte och jag kommer att träffa en skitsnygg kille som jag aldrig sett förut (Obs! wishing thoughts) och efter det hemlishemlis till uppstartsmöte med fotbollen. Tänk om jag skulle skriva såhär dåligt men ack så informativt. Då skulle man kunna kalla det här en blogg faktsikt.
SEE YOU, DON*T WANNA BE YOU!
Jag har lite barnabstinens, jag vill inte bli vuxen. Eller vill och vill, jag blir nog aldrig vuxen, för vad är vuxen egentligen? Victor som inte bor hemma är knappast vuxen, Hanna&Malin är ansvarsfulla men knappast "vuxna" och AK's kille Erik, ja, han är i och för sig rätt vuxen av sig men,
Att vara vuxen - vad innebär det egentligen? Bo själv, jobba, köpa från systemet, rösta i riksdagsvalet, se på rapport, skaffa familj, ha körkort, somna innan 22 på helger, leva i gråskala...
Nej, jag ska nog bli en såndär vuxen som lever i färg och bara väljer de grejer jag har lust att välja ur vuxenkatalogen. Körkort, familj och riksdagsvalet låter ju rätt soft. Jag är nog såhär velig för att jag är rädd. När jag var liten var jag väldigt, allvarligt oroad över att jag aldrig skulle klara mig själv när jag flyttade hemifrån. Jag och mina bästisar bestämde att vi skulle bo tillsammans, bredvid varandra nere vid sjön så att vi kunde hjälpa varandra. Ändå kunde jag inte låta bli att oroa mig.
Liten-Emelie: "mamma, jag kommer aldrig kunna flytta ifrån dig för jag kan inte öppna mjölkpaketen själv..."
Jag kan inte sluta inlägget såhär klyschigt, vemodigt och dant. 1. Jag kan öppna mjölkpaket nu 2. Jag är ekonomisk och bor kvar hemma (bra ursäkt, du får använda den om du vill du med) 3. Jag har handlat nästan alla mina julklappar :)
Skola imorgon, 8:30 kommer jag att befinna mig i D-huset och plugga matte, 9:50 inleds radioinspelningen av RadioFojo, sen äter jag lunch i söderhallarna med 80& säkerhet efter det förbereder jag kemiexperimenter om bakterietillväxten i rödbetssallad och därpå väntar svenska/engelska som jag nog tänker smita lite fint ifrån i och med att vi behöver intervjua matteläraren till radioprogrammet. Sen har jag rast till 16 då vi har projektarbetsmöte och jag kommer att träffa en skitsnygg kille som jag aldrig sett förut (Obs! wishing thoughts) och efter det hemlishemlis till uppstartsmöte med fotbollen. Tänk om jag skulle skriva såhär dåligt men ack så informativt. Då skulle man kunna kalla det här en blogg faktsikt.
SEE YOU, DON*T WANNA BE YOU!
12/12/2009
Nattblogg
Tänk vad lustig världen kan vara. Igår spelade vi teater med skolan. Allt gick åt helvete, precis som pjäsen gick ut på. En dramagrupp som försöker sätta upp "Lejonkungen" men misslyckas totalt.
Vem var jag? En kär, alldeles, alldeles underbart kär flicka. Och en surkärring till lärare. Förstod man det där, att jag spelade två roller alltså. Anyway, vi fick en ros var av dramafröken.
En av rosorna som jag och min vän hittade gav vi bort till en kvinna vid tvärbanan. "Hej, ursäkta, jo, vi delar liksom ut rosor till folk... Så, här!" med rosenrött ansikte och tunghäfta gav jag en ros till en stackars medelålderskvinna som såg lagom förskräckt, lagom förvånad ut.
Att försöka är det som räknas. Det är inte tanken som räknas, det är att du försöker.
Vem var jag? En kär, alldeles, alldeles underbart kär flicka. Och en surkärring till lärare. Förstod man det där, att jag spelade två roller alltså. Anyway, vi fick en ros var av dramafröken.
En av rosorna som jag och min vän hittade gav vi bort till en kvinna vid tvärbanan. "Hej, ursäkta, jo, vi delar liksom ut rosor till folk... Så, här!" med rosenrött ansikte och tunghäfta gav jag en ros till en stackars medelålderskvinna som såg lagom förskräckt, lagom förvånad ut.
Att försöka är det som räknas. Det är inte tanken som räknas, det är att du försöker.
Jag är såld
Melissa Horn - Sen en tid tillbaka
Jag lyssnar inte på så mycket musik, längre. NRJ, The voice - whatever som är inne att lyssna på fyller jag min ipod med FÖRUTOM svensk, fjollmusik. Usch! Lasse vinterdäck, kent, pergessle - jag spyr. Tills, ikväll.
Melissa Horn!
Jag lyssnar inte på så mycket musik, längre. NRJ, The voice - whatever som är inne att lyssna på fyller jag min ipod med FÖRUTOM svensk, fjollmusik. Usch! Lasse vinterdäck, kent, pergessle - jag spyr. Tills, ikväll.
Melissa Horn!
12/11/2009
Filips upptåg!
Hej,
gå med i gratisbio.se! Tydligen nånting väldigt bra och gratis. För er som går på bio för jämnan. Jag rekommenderar den starkt! Hör av er till Filip innan dock för han vill lura er på poäng.
http://gratisbio.se/
By the way, jag har fått upp ögonen för Melissa Horn:
gå med i gratisbio.se! Tydligen nånting väldigt bra och gratis. För er som går på bio för jämnan. Jag rekommenderar den starkt! Hör av er till Filip innan dock för han vill lura er på poäng.
http://gratisbio.se/
By the way, jag har fått upp ögonen för Melissa Horn:
12/05/2009
"guess who" - in my ass!
Det är ju du Erica! Min fotbollskompis och väninna. Den enda bilden förutom lagfoton jag hittade var nedanstående bild. I en tunnelbanaspärr i Milano(?). Vad är oddsen? Första gången vi stiftade bekantskap, fel man stiftar bara bekantskap en gång så när vi stiftade bekantskap. Kanalplan, sent en höstkväll på höstlovet i nian, på en provträning för Hammarby Damfotbolls framtidslag - Bajen DFF.
Det var vi som var de små, naiva sextonåringarna med nervösa blickar och spyende magar. Min nervositet släppte emellannåt när vi joggade ner och jag berättade om pannkakorna jag skulle hem till. För mig var du en erfaren spelare som spelat i lagets lag - Vasalunds division 1! Wow!
Time has flyed. Nu är vi inte de små sextonåringarna som spydde; jag av nervositet och du av ren utmattning. Haha, du var erfaren redan då men nu kan vi väl nästan säga att vi är pensisar i fotbollssammanhang. :)
Check out her blog: metrobloggen.se/lillansblogg
12/04/2009
SACO-mässan lägger min framtid
Igår besökte jag, som uppenbarligen resten av hela Sverige, SACO-mässan i Älvsjö. Åhmajgad, vad mycket folk. Jag blev trött över att bara blicka ut över folkmassan. Det var som när man ska ta ett kvällsdopp på landet och man vet hur jävla kallt det kommer att bli. Ett djupt andetag, stålsätt hela kroppen och kasta dig ut.
Jag hade höga förväntningar på den där mässan. Tänkte att den kunde få bestämma min framtid men gud, vilken tur att jag inte lät den gör det. Hade snubben på 40+ med östgötskbrytning och syokonsulentutbildning fått bestämma hade jag slutat som en taxíchaffis. Jag - utan körkort och med nedsatt socialkompetens - stackars taxi sthlm!
Efter en nästan sextimmarstur kors och tvärs mellan montrar och pressanden mellan seminarium begick jag och mina tappra följeslagare oss hem utan att veta vad vi ska göra med våra miserabla liv. Miserabla kändes så bra att skriva där men kanske inte riktigt passar in (ne.se miserabel: eländig, mycket dålig). Okej, med våra oskuldsfulla och fria liv.
Jag kan göra vad jag vill och vet du vad jag vill göra? Jag vill skriva och jag vill soela fotboll. Kan tänka mig att arbeta med kroppen, vara utomhus och med nånting hjärnstimulerande, nånting som hjälper barn och som är nyttigt för samhället. Idrotts- och Svenskavikarie som knäcker extra som NO-fröken på Södertörns Friskola? Ja, antingen det eller bartender i Australien. Jag vet vad mamma föredrar iaf.
Jag hade höga förväntningar på den där mässan. Tänkte att den kunde få bestämma min framtid men gud, vilken tur att jag inte lät den gör det. Hade snubben på 40+ med östgötskbrytning och syokonsulentutbildning fått bestämma hade jag slutat som en taxíchaffis. Jag - utan körkort och med nedsatt socialkompetens - stackars taxi sthlm!
Efter en nästan sextimmarstur kors och tvärs mellan montrar och pressanden mellan seminarium begick jag och mina tappra följeslagare oss hem utan att veta vad vi ska göra med våra miserabla liv. Miserabla kändes så bra att skriva där men kanske inte riktigt passar in (ne.se miserabel: eländig, mycket dålig). Okej, med våra oskuldsfulla och fria liv.
Jag kan göra vad jag vill och vet du vad jag vill göra? Jag vill skriva och jag vill soela fotboll. Kan tänka mig att arbeta med kroppen, vara utomhus och med nånting hjärnstimulerande, nånting som hjälper barn och som är nyttigt för samhället. Idrotts- och Svenskavikarie som knäcker extra som NO-fröken på Södertörns Friskola? Ja, antingen det eller bartender i Australien. Jag vet vad mamma föredrar iaf.
They can't take away her dignity
Idol, idol, idol. Allas intresse (förutom i min klass där duger bara True Blood och Rapport verkar det som) och fredagens nödvändighet. Är det inte ett förkrök innan en utgång så är det en hemmakväll med levande ljus och mys. Eller som så ofta för mig - ett textteve läsande och tv4.se/idol knappande. Idol finns i alla olika former.
Ikväll var en myskväll framför idol/CSI/Fringe/andra inspelningar och jag fick se Tove åka ut. För er oinsatta är Tove en mycket lovande sextonårig sångerska som är rätt ball. Jag blev förstås väldigt besviken, "min" idol åkte ut. Varför ska jag titta på finalen nästa vecka? Hur i hela friden kunde den bästa av de alla tre återstående tävlandena åka ut? Hon var den enda tjejen kvar - ska det bli ännu en grabbfinal? När tv4 gör upp vilka som ska gå till final kan de väl ändå tänka smart.
Erik drar alla små, blonda skrikande fjortisar och min kompis Viktor. Det är klart att han har en finalplats. Calle lockar den mindre målgruppen som tittar på idol på grund av sången och inte artisteriet. Han charmar de äldre damerna, gubbarna på puben och kulturkoftorna. Tove - hon charmar pojkarna med sitt utseende, alla med smak med sin balla stil och en del musikkunniga med sitt sound. Hade man ställt en final mellan pojkbands Erik (heter inte alla pojkarna samma sak också, Darin, Erik, Mattias, Erik = nya Svensk Damtidnings omslag alternativt ICA reklam fortsättnig?), mellan Erik och den allsmäktiga Tove hade man lockat flest tittare och det hade blivit en jämn final.
Jag har kommit på att jag inte kan övertyga Tv4 att ändra sig med ett argumenterande blogginlägg men jag kan slå er på fingrarna som inte röstade på Tove eller bara försöka bevisa för mig själv att jag på nåt sätt kan argumentera för min sak. Nästa fredag kommer jag antagligen inte kolla på Idol - nu har mitti ntresse sjunkit till textteve dan efter och där kommer jag att läsa att en alldeles överlycklig Erik har vunnit 2009 års upplaga med sin låt Hills nånting som han sjöng tidigare ikväll. Den var asbra. Erik, kör hårt.
/ Bitter-mli
Ikväll var en myskväll framför idol/CSI/Fringe/andra inspelningar och jag fick se Tove åka ut. För er oinsatta är Tove en mycket lovande sextonårig sångerska som är rätt ball. Jag blev förstås väldigt besviken, "min" idol åkte ut. Varför ska jag titta på finalen nästa vecka? Hur i hela friden kunde den bästa av de alla tre återstående tävlandena åka ut? Hon var den enda tjejen kvar - ska det bli ännu en grabbfinal? När tv4 gör upp vilka som ska gå till final kan de väl ändå tänka smart.
Erik drar alla små, blonda skrikande fjortisar och min kompis Viktor. Det är klart att han har en finalplats. Calle lockar den mindre målgruppen som tittar på idol på grund av sången och inte artisteriet. Han charmar de äldre damerna, gubbarna på puben och kulturkoftorna. Tove - hon charmar pojkarna med sitt utseende, alla med smak med sin balla stil och en del musikkunniga med sitt sound. Hade man ställt en final mellan pojkbands Erik (heter inte alla pojkarna samma sak också, Darin, Erik, Mattias, Erik = nya Svensk Damtidnings omslag alternativt ICA reklam fortsättnig?), mellan Erik och den allsmäktiga Tove hade man lockat flest tittare och det hade blivit en jämn final.
Jag har kommit på att jag inte kan övertyga Tv4 att ändra sig med ett argumenterande blogginlägg men jag kan slå er på fingrarna som inte röstade på Tove eller bara försöka bevisa för mig själv att jag på nåt sätt kan argumentera för min sak. Nästa fredag kommer jag antagligen inte kolla på Idol - nu har mitti ntresse sjunkit till textteve dan efter och där kommer jag att läsa att en alldeles överlycklig Erik har vunnit 2009 års upplaga med sin låt Hills nånting som han sjöng tidigare ikväll. Den var asbra. Erik, kör hårt.
/ Bitter-mli
Subscribe to:
Posts (Atom)