Igår besökte jag, som uppenbarligen resten av hela Sverige, SACO-mässan i Älvsjö. Åhmajgad, vad mycket folk. Jag blev trött över att bara blicka ut över folkmassan. Det var som när man ska ta ett kvällsdopp på landet och man vet hur jävla kallt det kommer att bli. Ett djupt andetag, stålsätt hela kroppen och kasta dig ut.
Jag hade höga förväntningar på den där mässan. Tänkte att den kunde få bestämma min framtid men gud, vilken tur att jag inte lät den gör det. Hade snubben på 40+ med östgötskbrytning och syokonsulentutbildning fått bestämma hade jag slutat som en taxíchaffis. Jag - utan körkort och med nedsatt socialkompetens - stackars taxi sthlm!
Efter en nästan sextimmarstur kors och tvärs mellan montrar och pressanden mellan seminarium begick jag och mina tappra följeslagare oss hem utan att veta vad vi ska göra med våra miserabla liv. Miserabla kändes så bra att skriva där men kanske inte riktigt passar in (ne.se miserabel: eländig, mycket dålig). Okej, med våra oskuldsfulla och fria liv.
Jag kan göra vad jag vill och vet du vad jag vill göra? Jag vill skriva och jag vill soela fotboll. Kan tänka mig att arbeta med kroppen, vara utomhus och med nånting hjärnstimulerande, nånting som hjälper barn och som är nyttigt för samhället. Idrotts- och Svenskavikarie som knäcker extra som NO-fröken på Södertörns Friskola? Ja, antingen det eller bartender i Australien. Jag vet vad mamma föredrar iaf.
No comments:
Post a Comment