Vad är en dröm?

Ordet dröm - hur ser en dröm ut? Erika tänker på ett fluffigt rosa moln med utstickande polkagrisar och innebandyklubbor. Alltså, en lycklig dröm.

Jag däremot tror att en dröm är... Du vet en sommardag när det har regnat och asfalten är kolsvart och luktar sådär gott? I en vattenpöl vid kanten av vägen så har någon spillt bensin som lägger sig som en hinna på vattnet. Bensinen är färgad i alla färger som finns. Det, det är en dröm.

Konservativt - konservburkens paradis

När jag gick i åtta arbetade vi med politik och fick lära oss massor av svåra ord som regering, riksdag, proposition, motion och konservativ.

Att vara konservativ innebär enligt ne.se att "man vill bevara det bestående". Jag fick lära mig att tänka att är man konservativ så tycker man om konservburksmetoden.

Att lägga in nånting, en apelsin, svenska kronan (EMU-vink) eller landslaget i fotboll och stänga locket så att man har kvar innehållet i all evighet. Det är konservburksmetoden.

Det är säkert bra i vissa situationer men jag tycker att i matchen mot Portugal så borde bröderna Elm och de andra unga få en chans. Vi kan inte alltid spela på rutinerade spelare. Än sen om vi vinner mot Ronaldo c:o, i framtiden med Viktor, Rasmus Elm och c:o kommer Sverige att gå långt! ... men vad vet jag?

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslaget/article4709627.ab

till alla meterologer utom faster

Kan ni inte stänga av snön? Nu har vi haft snö sen november, till och från. På julafton när det ska vara snö fanns ingenting. När fotbollssäsongen snart drar igång finns det massor. Är det så svårt att trycka på "OFF SNÖ" i tid?

Nämen, seriöst - bort med snön nu tack!

Fiasko, Pan och feta medelålders gubbar

Min helg har bestått av mycket intressant. För att snabbt sammanfatta så var största minuset matchen i lördags mot ett lag från Västerås - jag skäms. Pluset var utan tvekan, Toves debut på krogen.

Såg systers innebandymatch som de vann med 1-0. Tänk att vilka generationer som än spelar så finns det alltid en rätt fet, ful medelålders gubbe som sitter och tror att han kan bättre själv. Sittandes och skrikandes med ostbågarfingrar - jag spyr.

Over and out, week 13 here we come. Sommarlov v.24?

I min kalender så finns "motto of the week"

- Håll fast drömmarna, för om drömmarna dör så är livet som en skadad vingskjuten fågel som inte kan flyga.

tro på det omöjliga

don't ask!

Tove fyller 18 år idag, Grattis!

räcker det inte med rubiks kuben?

Viktors nya favoritsysselsättning...

Nu är den snart här

Jag vet hur det är att vara bänkad

Tränaren ropar upp alla som ska spela på lördag. Det är Förstalagsmatch och bara de som har tränat mest och är duktigast får spela. Han säger att han tänker ta med sig två femmor.

Alla dina närmaste kompisar blir uppropade men inte du. Du byter om och känner dig som att du skäms lite för att du inte ska spela. De andra pratar om matchen på lördag på vägen hem. Du sparkar lite i gruset och försöker hålla god min. De tänker inte på att du inte ska spela.

Ett par veckor senare står tränaren igen och ropar upp inför helgens match. Du bryr dig knappt om uttagningen längre. Du blir ändå inte uttagen. Han ropar upp alla som ska spela och går ut ur omklädningsrummet. Alla byter om och pratar om helgens match. Efter en stund sticker han in huvudet och ropar till dej:

"Amanda är sjuk - du får ta hennes plats!"

Du känner en otrolig känsla i magen. Du blir jätteglad och känner hur alla dina kompisar gör tummen upp och önskar dig lycka till.

På matchdagen har du förberett allt. Benskydd, klubba, vattenflaska, gått upp tidigt, ätit ordentligt... Inget kan gå fel! I omklädningrummet är det god stämning. Alla byter om och du känner dig delaktig - du är en i gänget, du ska få spela!

Tränaren samlar alla runt målburen och drar vilka som ska spela var. Han ger riktlinjer och saker att tänka på. Precis innan ni kör hejaramsan säger han till dig att du ska börja på bänken.

Just då gör det ingenting. Du är så laddad så att det finns inte. Det spelar ingen roll. Matchen drar igång och det börjar bra. Det är jämnt och bra spel. Tiden går och du väntar på att tränaren ska ge dig tecken att hoppa in.

Första perioden går, andra perioden går. När den tredje perioden drar igång börjar klumpen i magen komma tillbaka. Varför får inte jag spela? När det är 2 minuter kvar av matchen vänder sig tränaren till dig och säger åt dig att ta Saras plats då hon har stukat foten.

Du är helt iskall eftersom du suttit stilla i nästan 45 minuter. Sara kommer och byter. Du hoppar in och springer och springer. Klockan går och du springer efter bolljäveln. Nu ska du minsann visa - visa vad du går för. Plötsligt från ingenstans blåser domaren. Matchen är slut. Ni förlorade med 3-2.

I omklädningsrummet är tränaren arg för att ni förlorat. Han skäller och slår i väggen. Du känner den där känslan av skam komma krypande igen. Du byter om och på måndag kommer du ner på träningen igen som om ingenting hade hänt.

Tro mig, jag vet hur det är att vara bänkad. Jag har lärt mig och jag tänker inte låta någon annan får lära sig den vägen. Det är inte fel att bänka elitidrottare men det är fel att bänka 11-åringar - då är spelet fortfarande på lek.

Typiskt I-lands problem...

Glömde mobilen hemma idag. Kände mej helt hjälplös. Satt och väntade på bussen och tänkte att jag skulle kolla vad klockan var... Nähäpp. Smsa Tove att jag kom hem ordentligt igår, häpp. Ringa mamma och få henne att lugna mej för att jag glömt mobilen, nej.

APSTÖRIGT! Fast jag höll mej från att fråga den äldre damen med röd basker och en weird pillerburk som jag inte vill veta vad den innehöll.

Aja, jag råkade ut för värsta I-landsproblemet som en SO-lärare hade sagt. Fett jobbigt var det och jag ojar mej gärna en stnd till om det.

Bytheway så vann vi fotbollsmatchen idag och jag åt oxfilé till middag. :)

Ebba, hare bra i Sydafrika.

Nu har hon åkt. Allas vår Ebba Sang. Blogginlägg, sms, brev och telefonsamtal har det blivit. En överraskningsfest och en överraskningskväll och mycket mer. Det är tjåk jobbigt att säga "hej då" men nu äre gjort - flera ggr om.

Tänker inte skriva om hur tråkigt det kommer bli iskolan och ensamt utan abbe med djupa diskussioner om livet eller högläsning ur diverse uteliggarböcker och Twilight. Nej, jag tänkte beskriva fröken Sang så att ni som inte känner henne förstår vad hon är för typ.

Försöker ha en objektiv blogg (haha, vilket skämt) för att så många som möjligt ska känna att de är delaktiga i den. Observera att jag bara skriver det här för att Tilda tycker att Toves blogg är bättre än min för att hon har med alla roliga skämt vi drar iskolan... Måste försvara mej på nåt sätt.

Nåväl, Ebba Karin Maria Sang, 17 år och 168 dagar (www.ratsit.se)

Hon är relativt lagom lång och väger relativt lagom mycket. Har relativt normalsvenskt hår och ögon och fötter.

Hon har oftast målade naglar i någon mörkare färg - vinrött, tror jag är en favorit.

Hon är scout men kan inte scoutsången

Hon har virkat (eller sticka eller vafan man gör) sin egen mössa så fint så att jag trodde att den var köpt

Hon har gått i en poesiklass på högstadiet (bara det säger en del)

Hon kan sjunga på riktigt (kör och hela grejen)

Hon pratar tyska typ och engelska och är en firre på biologi, särskilt blommor och fåglar och sånt stuff

Hennes mamma är biolog och känner min biologi/kemilärare Anders (alias: Flumdum - flåt)

Hon bor på samma sida av stan som mej, ovanligt.

Hon har två bröder som heter Gustaf och Oskar

Hon är en djup och intressant människa. Jag tycker du är relativt cool, miss. Det som är coolt är att du, jag vet inte, är så relativt vanlig fast ändå inte.

Ingen människa är den andra lik - men du är fan unik, Ebba!

Rättelse!

Slivovitca (ej rättstavat) som sjungs i låten från melodifestivalen förra året "Kebabpizza" och omnämndes i ett tidigare inlägg betyder inte ngt annat än plommons brännvin.

Ber om ursäkt för felkällan.

Lite mindre babbel och mer underhållning

Ska försöka skriva lite mer strukturerat nu när jag lugnat ner mitt skrivberoende. Ni förstår, att skriva är om en drog för mej eller som en sorts mens. Jag får såna här anfall då jag bara skriver och skriver och sen huxflux är det helt dött. De kommer inte regelbundet som mensureringen men betydligt oftare!

Tänkte spinna vidare på det här med att ta bort ett sinne. Ett av mina favorit sinnen är lukten. Att känna doften av nybakta bullar och nyklippt gräs är helt underbart. Erkänn att du sniffar och ler när du läser. Du längtar efter bullar och sommarn, ellerhur?

Dessutom så sägs det att vi hittar vår partner genom doften, inte av utseendet eller intressen (även om de förstås spelar in). Tänk dej då ett liv utan dofter - hur ska du då gifta dej och skaffa barn, radhus, hund och volvo?

Fast det är iofs några lukter som man kan slippa. Min svettiga, blöta träningsbag tillexempel... Euw.

Dagens citat: "Gör inte det du älskar, älska det du gör"

Over and out,

Jag vet inte vad denna skrivlust kom ifrån?

Igår var jag och såg en av de läskigaste filmer jag någonsin sett. I högstadiet var det ju inne att gå och försöka komma in på femtonårsskräckisarna, SAW mfl. Jag var aldrig riktigt den som tyckte om att se såna, får väldigt lätt mardrömmar nämligen.

Inte såna härläskiga mardrömmar utan mer obehagliga drömmar som sitter kvar. Gårdagens film handlade om människor som helt plötsligt, pangbom, blev blinda och bara såg vitt. Jag tror en av mina största rädslor (har förstås ingen men om jag skulle vara rädd för något...) skulle vara att förlora synen.

Om jag skulle välja av alla sinnen att förlora ngt... så skulle det nog vara talet(jag vet det är inget sinne, utv kommer). Att inte kunna se är helt uteslutet. Att inte kunna höra, ipoden, musik, pappas tillrättavisningar, Toves gnäll - också helt uteslutet.

Funderade på att ta bort smaken men då skulle jag nog bli deprimerad. Tänk ett liv utan smaken av nygrillad korv (Mamma, jag vill verkligen ha korv med bröd till lunch) eller färska kiwis eller iskall cola med en kexchoklad - det går ju inte.

Jag vet inte om jag har berättat men jag tycker om dofter. På tunnelbanan så kan jag känna igen parfymer och koppla till människor jag känner. Och jag älskar lukten av nytvättade lakan och asfalten när det har regnat en sommardag så det går också fet bort att skita i lukten.

Vad finns det då kvar? Syn, lukt, smak, hörsel - Känsel! Att inte kunna känna en kram eller en handtryckning från en för stark karl. Det går ju inte. När jag var liten hade jag alltid ett löst handslag och riktigt mesigt för jag var väldigt blyg. Nu när jag börjat intressera mig mer för psykologi och såna där märkliga saker så har jag börjat experimentera lite. När jag träffar en ny person så ser jag alltid denna i ögonen och klämmer i perfekt hårt - inte för löst och inte för hårt utan precis mittemellan för att se hur responsen blir. Oftast ler människan mittemot och man får det där viktiga första intrycket - litet tips.

Så för att knyta ihop säcken. Jag skulle inte klara mig utan mina sinnen. Det sjätte sinnet som är spindelsinnet (Spindelmannen för er som inte vet) går ju inte att ta bort. Det är nåt man föds med och dör med. Kan förklara mitt en annan gång - blir så furktansvärt långt inlägg. Vet inte vad det har tagit åt mig men jag vara bara så sugen på att skriva i morse. Har gått sen halv sex och väntat på att få sätta mig. Jag vet, är lite vrickad. Men iaf, (helt osammanhängande och alldeles för långt och utsvängningt, aja)

Jag skulle ta bort min förmåga att tala om jag skulle vara tvungen att välja bort ngt. Det är ingen som skulle sakna min sångröst och jag är en jävel på att skriva maskin så det skulle nog inte vara så mkt problem. Dessutom är jag ju naturnörd så jag kan ge mej fan på att jag skulle komma på ett sätt att få stämbanden att vibrera med hjälp av en sorts pacemaker så att jag skulle kunna tala som en terminator så det skulle nog gå iaf.

Sluta på babbel, nu ska jag till plugget. Later.

Melodifestivalen - en sevärd tillställning..?

Varje år kommer vintern. Det är kramsnö som blir till slask som blir till kramsnö igen som blir till slas. Samma visa dag ut och dag in, tills april-maj nån gång då vädret börjar stbilisera sig.

Varje år vid den här slask-årstiden kommer också melodifestivalen. Ett ljus i mörkret. Det är så härligt med traditioner. Arne Weise på julafton, små grodorna på midsommar och "SPARKA BJÖRKMAN!" på våren.

I år är bidragen dock inte lika katastrofala som förra året. Eller katastrofala kanske är fel ord - speciella. Det är svårt att inte le när man tänker på kebabpizza slivovitsa (betyder för övrigt rött vin på serbiska) eller den här ryska bruden i högklackat som sjöng så falskt så speglarna sprack...

Det som är lite klurigt i år är att det inte var något av bidragen som var den klockrena "Ahmen, det är redan avgjort - Carola vinner..." utan i år blir det kamp! Tidningarna och oddsen tror på EMD och Måns medan experterna lika gärna tror att det kan bli Ugglas eller Scotts. Det blir kommer att bli spännande.

Morfar och jag har lite olika musiksmak vad det gäller festivalen. Som han säger så är det bara organiserat oväsen och att Måns sjunger falskt som en tupp med halsfluss. Fast grejen med melodifestivalen är att det inte gör någonting (sen är Zelmerlöw så fin att se på så man kan stänga öronen men det är en annan femma...) för det hör liksom festivalen till. Det ska vara falskt, klyschigt och gärna en massa skandaler. Det är då melodifestivalen är som bäst. I år är också programledaren Petra Elak med och gör denna riktigt kassa skvallerlördagsunderhållning fulländad.

Go Sarah Dawn Finer.

back to school, again.

Tillbaka i skolan. Ibland är det svårt att se varför man ska vara här. Vad är meningen? Men nu är det bara 1 ½ år kvar...