Varje år kommer vintern. Det är kramsnö som blir till slask som blir till kramsnö igen som blir till slas. Samma visa dag ut och dag in, tills april-maj nån gång då vädret börjar stbilisera sig.
Varje år vid den här slask-årstiden kommer också melodifestivalen. Ett ljus i mörkret. Det är så härligt med traditioner. Arne Weise på julafton, små grodorna på midsommar och "SPARKA BJÖRKMAN!" på våren.
I år är bidragen dock inte lika katastrofala som förra året. Eller katastrofala kanske är fel ord - speciella. Det är svårt att inte le när man tänker på kebabpizza slivovitsa (betyder för övrigt rött vin på serbiska) eller den här ryska bruden i högklackat som sjöng så falskt så speglarna sprack...
Det som är lite klurigt i år är att det inte var något av bidragen som var den klockrena "Ahmen, det är redan avgjort - Carola vinner..." utan i år blir det kamp! Tidningarna och oddsen tror på EMD och Måns medan experterna lika gärna tror att det kan bli Ugglas eller Scotts. Det blir kommer att bli spännande.
Morfar och jag har lite olika musiksmak vad det gäller festivalen. Som han säger så är det bara organiserat oväsen och att Måns sjunger falskt som en tupp med halsfluss. Fast grejen med melodifestivalen är att det inte gör någonting (sen är Zelmerlöw så fin att se på så man kan stänga öronen men det är en annan femma...) för det hör liksom festivalen till. Det ska vara falskt, klyschigt och gärna en massa skandaler. Det är då melodifestivalen är som bäst. I år är också programledaren Petra Elak med och gör denna riktigt kassa skvallerlördagsunderhållning fulländad.
Go Sarah Dawn Finer.
No comments:
Post a Comment