Pårökta hippies och alkoholiserade damer

Det börjar skymma och folk skriker ord och viftar med plakat om Sarah Palin. Skriken och skyltarna har blandade budskap; ”We don’t want to go to war, you go Palin!” och “We love you Sarah Palin, you’re doing a great job!” och utropas av olika människor av olika klass i olika tidpunkter i livet.

På ena sidan står en grupp pårökta hippies, en del dansandes, andra gungande från sida till sida. De flesta är studenter men medelåldern dras upp något av den äldre kvinnan med Törnrosa-näsa och silvergrått hår som jag inte vill gå för nära. Vi pratar med en tjej som inte riktigt är vid sina sinnens fulla bruk som är här för att ”Erik is heeere…” medan hon tar ett djupt halsbloss och sneglar mot en lång kille som står längst fram i demonstrationsgruppen.

På andra sidan står en grupp välgödda kvinnor som ler lite för stort och är lite för glada i hatten. De lovordar Sarah Palin och kastar medlidsamma blickar mot ”ungdomarna” på andra sidan och uttrycker sin sorg för ”dagens outbildade ungdomar”. En kvinna i rött berättar om sin son som går på college och hur hon ser likheter mellan honom och de andra ungdomarna. Jag undrar om hon menar att han också röker hasch eller ogillar Sarah Palin? Antagligen syftar hon på att de är i samma ålder och inget mer.

Det är svårt att ta demonstrationen på allvar eftersom jag inte är insatt i debatten och eftersom demonstranterna är aningen komiska men The Channels kommer få en bra artikel kommande nummer (publicerad onsdag 9/2) och det är huvudsyftet med dagens intervju.

Även om båda grupperna slog fast vid att stanna hela natten (och droppade av vid halv åtta-tiden för cocktailparty/jag-vill-inte-veta-party) så visade sig aldrig Palin offentligt. Hon höll sitt tal om Reagan och åt förmodligen pizza inomhus bland sina inbjudna gäster men vi fick aldrig en skymt av den omtalade kvinnan.

Jag undrar om hon någonsin kommer få veta om Erik och hans antagligen blivande tjej för kvällen som stod gungandes sida vid sida och uttryckte sitt hat eller om tanterna i färgglada kläder och röda näsor som visade sin vördnad (eller bara ville vara med i teve…). Antagligen inte. Men jag fick se dem och det är det viktiga för min historia.