Baksidan av att bli tagen för europé

I början är det jättetrevligt när folk berättar hur mycket de älskar Sverige och att alla svenskar är så trevliga och ”good-looking” men efter de 5-6 fraserna om ABBA, ”taa-kk”, ”dålaro” (dalarö) och ”snoe” (snö) så är det som om man förvandlas från trevlig svenska till mindre-smart bimbo.

Äldre kvinnor skriker åt mig som om jag är döv; ”DOO YOUU UNDERSTAAAND MEEE?” och tittar på mig som om jag är en ”stackars” femåring som inte förstår. Det är som hemma när någon behandlar en rullstolsbunden person som om den inte förstår vad du säger. Eller om du skriker åt en blind människa som om den är döv.

Jag är varken döv, mindre-smart eller blind. Jag må vara lite trög för att min engelska inte är supersnabb och jag inte har det samma ordförråd som jag i svenskan men jag förstår. Inte alla tekniska termer och detaljerade bitar inom vissa områden men i det stora hela förstår jag.

Ibland när någon frågar om vägen på knackig svenska kommer jag aldrig mer prata som om vederbörande är en femåring. Möjligtvis lite långsammare och med enklare ord (som ”lätt” istället för ”trivialt”) men shit pommes frites – behandla mig inte som om jag är korkad!