decimaler och centimaler

Tiden går fort när man har roligt. Tänk vad länge man skulle leva om man hade tråkigt hela tiden? Jag har kommit på när min tid går som allra fortast. När jag kliver in i rumsbubblor är det som om allting utanför bubblan fryser och världen är fantastisk. Som en slags frizon där man inte kan bli kullad ungefär.

På Sandys uteservering vid Hötorget en sen sommarkväll eller i passagerarsätet på väg hem från Stuvsta IP med "Papara Americano" på högsta volym. Mitt emellan två sjundeklassare som vill att 16,8 ska vara en decimal och 16,82 ska vara en centimal.

I frizonen är man liksom inte trasig utan hel och ren. Det är som ett slags Nangijala fast i en form som är frivillig så att säga. Antagligen är det som att spela World of Worldcraft, som jag har lärt mej ganska mycket om på sista tiden.

Om Thomas Tranströmer, som för övrigt är en poet från Värmdö, skulle vara här skulle han säga att mina bubblor är hans botten av skålen. Där är allt i vila. I harmoni.