FERRY GULD

GULD KALLA!

livet är ett bananskal

Ibland har man tur, ibland har man otur. Förra veckan hade jag tur på mitt fysikprov, idag kanske jag hade mindre tur på mitt fysikprov. Shit happens - life goes on!

Det är ingen idé att hetsa upp sig för saker och ting alltför mycket. "Världen går inte under" - brukar visa människor säga i stunder när man känner sig som en amöba (lägst i rang i ekosystemet) men även om man inte lyssnar då (man kan höra men samtidigt inte lyssna) så är det värt att reflektera över.

Ingen bryr sig om jag gör en målvaktstavla och släpper in en boll mellan benen. Det är klart att mina lagkompisar blir fett sura och skäller på mig men det är glömt efter några månader (i värsta fall). Ingen bryr sig om jag får IG på mitt matteprov. Det är klart att det gör många besvikna men ska jag bli matematiker? - Nej. Klarade jag kompletteringen med bravu? - Ja.

Vad summan av kardemumman är idag är att man bör ta livet med en klackspark. Den dagen din vän ramlar nerför ett stup och klamrar sig fast med en hand i en gravtova och du är den enda som kan rädda honom/henne DÅ, då är det dags för prestationsångest.

bilder säger mer än ord

skrytmåns

Om du råkar få hem tidningen Fjärrvärme så tycker jag att du innan du kastar bort den i brasan, dels läser tidningen förstås men också kollar efter min nuna. Ah, säger inget mer :)

Vinnarskallar

Idag kom vi in på ämnet om huruvida människor är vinnarskallar eller inte (apropå "Mästarnas Mästare"). Det är klart alla är det, sa jag.

Alla är vi egoister och har någon gång känt en typ av överlevnadsinstinkt. Det spelar ingen roll om det är inför en friidrottstävling och du ska hoppa 2.42 eller om du sitter på ett matteprov och väntar på provpappret.

Dels finns det känslan av att "jag vinner det här, det spelar ingen roll vad som händer, jag kommer att vinna". Sen finns det den egoistiska sidan i oss. Din bordskompis på provet har glömt sin miniräknare, vad gör du? Delar med dig och får mindre tid till ditt eget prov eller rycker på axlarna till kompisen. Det är ett etiskt dilemma och kanske inte riktigt hör ihop med huruvida man är en vinnarskalle eller inte, eller gör det?

Jag kopplar vinnarskallar till något högre än bara dåliga förlorare och machograbbar som en viss typ i Mästarnas Mästare. Nej, jag anser att vi alla är vinnarskallar på ett eller annat sätt. Visst är vissa människor mer benägna av att vinna men alla har vi en liten rosaklädd mus inom oss som spänner musklerna och piper: "NU VINNER VI!"

att det ska vara så jävla svårt att berätta vad man tycker och tänker ibland. Mitt nyårslöfte var att bli mer "ärlig" och nu är det på tiden. Att jag tycker att det är tusen gånger värre att prata med en pojk-kompis än att spela fotboll inför 20 000 åskådare är ju tragiskt roligt, som mycket annat.

Jag vet varför jag gillar MELISSA HORN

Jag såg intervjun (se klipp nedan) med Melissa Horn. Jag har inte velat se någon intervju med henne, för det är så ofta man ser klipp med musiker, skådespelare och idrottare och man blir besviken.
Nämner inga namn men det kan vara en jätteduktig idrottare eller en helt fantastisk skådespelare som visar sig vara ett rent pucko med konstiga åsikter eller bara ett omöblerat huvud. Där av har jag inte velat se något om Melissa Horn - för jag ville inte bli besviken.

När jag var sjuk för ett par veckor sen så lyssnade jag på hennes två skivor i fyra timmar i sträck så min wow-känsla övergick i sjuk-känsla varje gång jag hörde henne men nu har jag kommit over det efter att ha sett nedanstående intervju.

Hon är ju vettig! Det är häftigt för jag förstår verkligen vad hon menar med att "få uttrycka sig personligt och få respons på det". Även om jag råkar vara tondöv så tycker jag att det är väldigt trevligt att skriva. Ni får ursäkta mitt korrekta språk idag, skriver labbrapporter/krönikor/Barnkonventionstexter så mitt ordförråd består av: där av, detta medför och andra härliga expertord.

Nämen, vad är det här för trams?

Drömmer du också?

Människor sover en tredjedel av sitt liv. Även om vi är religiösa eller ateister så måste det vara "något" som har gjort att vi äter, förökar oss och sover. Det är inprogrammerat att vi ska göra detta. I alla fall äta och sova. Därför är det mycket viktigt att vi följer programmeringen. Ingen webbsida utan HTML koder (läses HLTM)!

Att sova. När man sover så drömmer man. Det är inte alltid man kommer ihåg sina drömmar men vi drömmer alltid, varje natt. Det är hjärnans sätt att bearbeta och få koppla av. Så för att hjärnan ska fungera och må bra måste vi alltså; sova - drömma. Ni är med så långt, ellerhur?

Och eftersom vi måste få drömma för att ens kunna fungera så är det hela glasklart! Vi måste drömma! Det spelar ingen roll om vi drömmer om att bli fotbollsproffs i Italien eller konditor på Älvsjö bageri. Alla människor måste få drömma, oavsett religion, intressen, utbildning, klädstil etcetera.

Förut (när jag var ung och dum?) tyckte jag att det var fånigt att drömma men det är ju bland det bästa som finns! Att drömma handlar inte bara om att drömma slumpmässiga drömmar på natten, nej, det kan vara dagdrömmar på mattelektionen, associationsdrömmar som tar en iväg från vardagliga konversationer eller rena fantasier. När jag skriver så kopplar jag på en drömfunktion - som sätter igång att skriva tills jag känner mig färdig, då sätter jag bara punkt.

Punkt.

one step at the time, there's no need to rush

Det fantastiska med att beblanda sig med andra människor i Stockholmstrafiken är att man får uppleva så mycket. Mannen som trängde sig före för att dra sitt busskort före mig och slog i det känsliga stället när han för hastigt gick igenom spärren. Kvinnan som satt och glodde på mig i smyg genom tunnelbanerutan. Ungarna i barnvagn som gallskriker så fort de ser mig i rädsla för... Ja, ingen aning.

Det där kanske lät lite vanligt, tråkigt och jobbigt men det är faktiskt himla intressant. Man borde skriva en bok om det här... Tänk dig en tunnelbanekupé. du sitter ensam med ett block och, vi kan säga att du är osynlig. I kupén bredvid sätter sig kanske:

1. En 20-åriga storebror med sin 7-åriga lillebror
2. Ett äldre par som diskuterar vikten av någonting helt ointressant
3. Supande fjortisar som sitter med sina lättöl och sjunger snapsvisor
4. Den ensamme mystiske killen som sitter slukad av sin bok och läser engagerat

Vilken fantastisk tanke!

Att ragga på MLI

1. Säg inte att du "hatar naturkunskap B - så jävla tråkigt!!!"
2. Inled inte med "hej kexet, vad står du här och smular för?"
3. Berätta absolut inte att du hatar sport och att du tycker att fotbollsspelare är det värsta släktet på jorden.

Annars borde det nog vara lugnt. Fast nästa tillfälle att ragga blir nog i slutet av oktober / början på november nästa år (när säsongen är slut). Varför? Fråga mina fotbollstränare - de vet.

Semeldagen igår - inte!

Det är så märkligt. Med vissa människor klickar det bara och då menar jag inte att man blir kär, nej, utan man passar liksom bara ihop med vissa människor. Man skulle kunna tänka sig människor som former, du vet, klossar som man lekte med när man var liten.

En rund kloss och en fyrkantig kloss passar inte riktigt men man kan ändå bygga ett hyfsat stabilt torn med den grunden. Däremot om du har en rund kloss och en trekantig kloss är det ganska stor risk för att det rasar.

Det spelar ingen roll hur länge klossarna legat under sängen och du inte har lekt med dem. De två runda klossarna kommer ändå att bli ett stabilt torn även om de inte setts på nästan ett år.