Vinnarskallar

Idag kom vi in på ämnet om huruvida människor är vinnarskallar eller inte (apropå "Mästarnas Mästare"). Det är klart alla är det, sa jag.

Alla är vi egoister och har någon gång känt en typ av överlevnadsinstinkt. Det spelar ingen roll om det är inför en friidrottstävling och du ska hoppa 2.42 eller om du sitter på ett matteprov och väntar på provpappret.

Dels finns det känslan av att "jag vinner det här, det spelar ingen roll vad som händer, jag kommer att vinna". Sen finns det den egoistiska sidan i oss. Din bordskompis på provet har glömt sin miniräknare, vad gör du? Delar med dig och får mindre tid till ditt eget prov eller rycker på axlarna till kompisen. Det är ett etiskt dilemma och kanske inte riktigt hör ihop med huruvida man är en vinnarskalle eller inte, eller gör det?

Jag kopplar vinnarskallar till något högre än bara dåliga förlorare och machograbbar som en viss typ i Mästarnas Mästare. Nej, jag anser att vi alla är vinnarskallar på ett eller annat sätt. Visst är vissa människor mer benägna av att vinna men alla har vi en liten rosaklädd mus inom oss som spänner musklerna och piper: "NU VINNER VI!"