Det var varmt, soligt och hett

Solen lyser in genom de skitiga fönstrena på bussen. En unge sitter i barnvagnen och gallskriker medan hans mamma förgäves försöker locka med nappen. Tanten bredvid mig suckar högt och ger menande blickar åt den stackars hjälpslösa mamman.

När hon väl får in nappen i munnen på ungen och ljudnivån sjunker hörs ett brak längst bak i bussen. Ett killgäng har satt igång en gammal stereo och försöker ställa in en radiokanal utanför för mycket brus. Mellan brusanden och glada hejarop säger busschauffören åt dem att sänka volymen. Tyvärr är inte högtalarna i bussen så moderna och det blir bara vi resenärer i den främre delen av bussen som kan urskilja hennes tappra försök.

Med en tvärnit stannar vi till och dörrarna längst fram öppnas för att släppa på en äldre man i rullstol som genom akrobatik och rutin erfaret slänger upp sig själv på bussen (fortfarande sittandes i stolen!). Det tar lite tid för mannen att ta sig genom gången till handikapplatsen nästtill barnvagen och chauffören kliver ut för att sätta fast honom med bältet som hänger från väggen.

Svetten rinner i pannan på henne när hon ansträngt klickar fast bältet. Med stor möda tar hon sats och rätar på ryggen igen. Hon sätter ena handen i korsryggen på liknande sätt som någon som haft ryggskott gör. Killarna längst bak i bussen får precis in en höjdarkanal och stereon skrålar ut rap på högsta volym.

Då tappar chauffören greppet. Hon vänder sig om och ser ut som en dåre när hon skriker; Just shut the fuck up! Svetten rinner och hon är alldeles röd i ansiktet av ansträngning från att ha satt fast mannen i rullstolen.

Efter hennes utbrott blundar hon en kort sekund och vänder sig sedan om igen och lunkar fram till förarstolen. Hon startar upp bussen och med ett ryck är vi i rörelse igen. Killarna har sänkt volymen, men den lille bebisen i barnvagnen som just slumrat till vaknar med ett skrik och jag tänker 'here we go again...'

Så det är alltså väldigt lika att åka buss i LA som i Stockholm konstaterar jag och drar i snöret (de har snöre istället för stoppknappar) och kliver av. Näör dörrarna öppnas skymtar jag Hollywood-skylten mellan höghusen. Los Angeles - Änglarnas stad.