SJ. Ge mig min ersättning. Jag fastnade nästan fysiskt i Nässjö och jag-vet-inte-var mer än 1 timme och 30 minuter, alltså över pengarna-tillbaka-gränsen. Kanske borde jag ha förstått att fyra byten på långfredagen inte var fysiskt möjligt...
Först var det en riktig bedrift att ens ta sig till Knallelands tågstation. För det första är faktiskt Knalleland en tågstation även om det låter som ett tivoli. Kanske var det därför alla Boråsbor jag frågade pekade mig åt olika håll? Det var rena skämtet att försöka ta sig till stationen. När till och med invånarna inte tror att jag ska ta tåget från Knalleland börjar man ana ugglor i mossen. Men jag kom tillslut till Knallelands tågstation och jag hann med mitt tåg.
Byte nr 1 och byte nr 2 gick utmärkt och jag min dumsnut ringde min väninna och sa att allt gick som smort. Man ska inte ropa hej förrän man har hoppat över bäcken. I Nässjö blev anslutningståget försenat en timme vilket resulterade i att jag skulle missa mitt nästa tåg till Kalmar. Ja, jag åkte kors och tvärs över hela Götaland...
När jag sitter och väntar med all min packning på en sliten gammal parkbänk med två medresenärer som också är strandade in the middle of nowhere kommer ett fjortisgäng och det var verkligen ett fjortisgäng.
Med ett lass med lättöl vinglade flickor och pojkar med lager av smink respektive ton med rakvatten fram längs perrongen. På bred dialekt sjöng de "I'm just a teenage dirthbag babyyyy..." och kände sig fett coola.
Kortkorta kjolar och baggyjeans. Fejkade berusningar. Rökandes. Falsksjungande. Det här var inte vad jag önskade mej - när jag en stund innan medelåldern på perrongen sjunkit till 15 tänkt "fan, nu kan det iaf inte bli värre". Tji fick jag.
Det mest fascinerande var att de kom som sända från ovan för att lära mig uttrycket "ropa inte hej förrän du har hoppat över bäcken". Jag menar vilka hänger frivilligt på Nässjö Central en fredagkväll - och partajar dessutom?
Fotnot: Jag kom fram.
No comments:
Post a Comment