KS. Ljus

(KS. = KortSkrivning, föddes under mina år som högstadieelev)

Ett ljus kan vara så mycket. Det är lampan som lyser på skrivbordet. Det är ljuset i slutet av tunneln man ser skymta i fjärran. Det är det levande ljuset - hoppet.

En klok man sa idag: "det är bättre att ha ett samarbete än att vara konkurrenter". För att vardagen ska vara dräglig måste man ha ett hopp. Det måste finnas ett ljus som man ser - ett mål man strävar emot.

Vissa dagar ser det där målet mindre och mer avlägset ut. Det är svårt att hitta motivation att fortsätta. Andra dagar står man med målsnöret alldeles framför sig. De dagarna är det lätt att se ljuset - att se hoppet.

How come allt det här om att se ljus och kunna känna hopp? Jag har läst alldeles för många ungdomsbloggar om livets hårda insida. Det är inte rättvist att man såhär i efterhand vet att allting kommer att ordna sig och att livet faktiskt är ganska drägligt även om "mamma bad mig hänga upp tvätten och det 17 TRÖJOOOR!!! .O. =(".

Det finns inget svar hur man blir lycklig. Allting handlar om hur man lever. Hur man lär sig att kunna urskilja ljuset även i mörker och dimma. Hur man kan känna hoppet.

Slut på det djupa. Fram med det tunna. Nu ska jag äta 14 chokladmuffins.