Du andas in. Det luktar friskt; det känns att hösten precis har kommit och det är sådär lite fuktigt i luften som det bara är efter höstregn. En fågel plaskar i vattenpölen bredvid dina fötter. Den skvätter och tvättar sig. Förutom fågeln är det alldeles stilla, det är som om tiden står stilla.
Du stoppar ner dina frusna händer i jeansfickorna. Solen skiner visserligen men den är inte lika värmande längre. Det faller ett löv från trädet som landar i vattenpölen där fågeln tvättar sig. Fågeln blir skrämd och flygeer iväg, högt över trädtopparna och rakt in i solen.
Bländningen av att se in i solen får dig att blunda och du lutar huvudet bakåt och öppnar sakta ögonen. Himlen är blå, gräset är grönt och hösten är underbart komplicerad.
No comments:
Post a Comment