Baj Baj, Bajen!

När "Just idag är jag stark" går igång på högtalarna på Kanalplan får man rysningar. Att spatsera ut där med handskarna på och kaptenen framför sig - det är stort. Vad som är ännu större fick jag erfara (nytt favoritord) idag.

Jag har aldrig varit på Söderstadion, hör och häpna men jag är faktiskt djurgårdare så vad ska jag dit och göra? Iaf, med en dåligt, dyrt bryggt kaffe och en Hanna i handen vandrade jag in på Söderstadion mitt under "Just idag är jag stark" och tillika Bajens nationalsång. Vilken känsla!

8000 pers, gamla gubbar med ölflaskor till småpojkar i pappas knä som för full hals vrålar ut budskapet om att de har väntat så länge på just denna dag... Trodde att jag hade hört Ulf Starks låt förut men det här, wow.

Sen när matchen drog igång insåg jag varför jag inte tycker om festivaler. När folket frågar om jag inte ska hänka på till Hultsfred eller Storsjöyran så garvar jag bara. Mina närmsta vänner frågar inte ens. Varför ska jag dit? Sova i tält, trängas med pack och lyssna på musik.

Jag är tondöv, bortskämd och har närkontaktsproblem. Festival = big no no.

Vad det här har med matchen? Jo, vi satt mittemot klacken som tjoade och tjimmade för full hals. Visst, det är säkert jättetrevligt men hu, det såg ju ut som om de var på en konsert! Jag kände en sån lättnad att jag lugnt och stilla kunde sitta bland 50+ gubbarna och peka finger lite då och då och småsnacka med frugan.

LÖSNING! För att jag ska kunna (och vilja) gå på nån festival med nån snubbe som spelar på sin guta eller sjunger vackert så ska uppträdandet vara på en fotbollsplan indelad efter hur mkt man vill trängas (Södra läktaren på Söderstadion är min och 50+:arnas), sen ska det ingå hotell och det ska gärna vara ett band som har spelats på the voice eller nrj i ett par månader så att jag åtminstone kan hänga med i refrängen. "You know I want ya, I know you want meee..."