Man skola icke vara avundsjuk. Därför har jag kommit på att han kommer att behöva gå iskolan i miljoner år medan jag bara har ett år kvar. Han kommer behöva genomlida högstadiet (värsta tiden i livet) och ta mopedkort och annat jobbigt som jag redan har fixat. Skadeglädje är den sanna glädjen! Grattis Adam, hoppas skateboarden funkar bra.
Annars idag? Vinst mot Haninge, 2-0. Övningskört - startat i mormors uppförsbacke utan motorstopp, hujedamej. Och varit lite sentimenalttjafs. Fotbollsskolan är slut och därmed också sommaren och livet, nej, förlåt, jag menar ledigheten... Som tur är har jag en massa bilder på datorn som jag kan plocka fram och njuta av. Ska dela med mig av veckans mysigaste stund.
Vi sitter i uppehållsrummet i fiket på Kanalplan. I år arrangerar vi fotbollsfritids där vi ser på film, ritar, läser serietidningar och bakar. Dagen till ära skulle vi baka muffins - bruna och gula, alltså både choklad och vanilj. De tuffa brudarna (mina ledarkompisar) kommer in och frågar: "Öh, vad gör ni för nåt då?"
Runt mig vid bordet sitter fem-sex tjejer i åldrarna 5-11 år och rör en stor smet. Det ligger muffinsformar överallt och det flytande margarinet droppar nerfrån kanten av bordet. Man kan väl säga att det var rätt kaotiskt och inte så värst hygieniskt. Jag ska precis svara lite lagom generat att vi håller på att baka när Johanna, fem år, med en blond fläta på ryggen och stora blågrå ögon säger med god artikulation och med lite läspning:
"Vi bakar Zeeebramuffins"
Mitt hjärta smälte. Ja, jag vet jag är blödig och mitt hjärta smälter ganska ofta och lätt. Har en lite för låg smältpunkt om man jämför med andra grundämnen som vatten eller dylikt men iaf! Jag blev alldeles varm inombords och bara kände "åh!". Jag kommer nog att sluta som en typ som jobbar med barn iaf...
No comments:
Post a Comment