Jerringpriset - Zlatan vann inte

Jag spelar fotboll, som några ut av er kanske vet. Ah, jag venne men det brukar framgå ganska tydligt. Faktum är att jag har privilegiet att leva dubbelliv. Inte som James Bond eller Spindelmannen men jag har turen (eller oturen) att få uppleva världen utifrån olika perspektiv.

På ett mer konkret sätt skulle man väl kunna säga att jag varken har någon speciell klädstil eller musikstil och inte heller någon speciell vänstil. Det här brukar inte störa mig så mycket utan jag brukar kunna visa sympati för alla parter men i fredags bara bubblade det över.

Att Zlatan kom på en sämre placering än en svensk ryttare, Rolf Göran Bengtsson (OS medaljör), var för mig helt otroligt. Zlatan, som är Gud liksom, en SVENSK lika stor som världsstjärnor som Ronaldinho, Henry, Pelé... Man får ju gåshud bara av att se honom. Olyckligtvis (eller lyckligtvis) kom vi in på det här diskussionsämnet i skolan. Jag är väl kanske inte den som drar svärd i första hand men Zlatan, fan STÅUPP! Så jag blev fullkomligt mosad av mina intellektuella vänner som styckade min ilska över Zlatans dåliga placering jämfört med Bengtssons. Jag får nog säga att jag blev besegrad men att jag inte ändrade åsikt. Däremot perspektiv.

Som fotbollsspelare blir man ganska fläckad och istället för patriotisk, fotbolls-iotisk (inte att förväxla med id-iotisk). Dock lyckades jag efter mycket svår påfrestning inse att en OS-medaljör i ridning, världstopp 10 kan vara värd en högre placering på folkets lista än Zlatan. Det är faktiskt okej.

Även om jag älskar Zlatan, röstade på Kallur, ser upp till Kalla och har just skrivit om en Rolf Göran Bengtsson tycker jag nog såhär efter mycket grubblande och en djup diskussion med en klok målvaktstränare att Jonas Jakobsson borde ha vunnit priset.