mli back on blogging!

.. nu är snart alla prov över och min skrivarfantasi kan ta fart igen, finally!

Jag har tänkt på hur skört livet är. Inte att det är lätt att gå bort (dö är ett så hårt ord, tycker inte om det) eller så, utan att det är så lätt att man blir arg, glad, ledsen, upprörd.

Antingen är det jag som har 10 gånger dubbelt så många hormoner hoppandes som pingpongbollar än en gravid kvinna eller så finns det faktiskt fler därute som känner som jag.

Jag vet i varje fall att min kamrat Ebbas dagar kan förstöras av Stockholm Lokaltrafik (SL). Försenade bussar eller elaka tubenförare, det finns många riskfaktorer!

Min dag förstörs om jag tappar min vante (R.I.P Gortex vante, jag ska göra ett tappert försök att finna dej på SL hittegods för borttappade ägodelar), om nån lärare är ovanligt knäpp (inga namn, ingen glömd...) eller om allt bara går fel.

För att vara nördig skulle man kunna likna min vardag med ekonomikrisen. Ibland har man sina bättre dagar - högkonjunktur - och ibland sina sämre dagar - lågkonjunktur. För att granska på djupet skulle man kunna säga att den som lever jordens ekonomiliv är inne i en sjuhelvetes 40-årskris! Varje dag är det någon som varslas eller får sparken, de här är ju helt sjukt!

all makt åt tengil, vår befriare.