Det är lite småkyligt inne på teatern. Eller kanske mer
svalkande. Utomhus är det uppåt 30 grader varmt och stekande sol. Den svenska
högsommaren kom snabbare än stockholmarna hann säga ”behöver nya Ray Bans”. Jag
sjunker ner på en stol längst fram. Sorlet av föräldrar, fastrar, mor-och
farföräldrar och vänner dämpas sakta när det släcks ner i lokalen.
Förväntningarna och spänningen tar plats i det dunkla ljuset. Världens finaste studsar
fram på scenen och tar ton. Sången breder ut sig överallt och går igenom
allting. Gåshuden gör sig bemärkt och det är som om tiden står stilla. Wow.
Punkt. Utropstecken.
Musikalen ”Witches of Eastwick” som uppsattes av St
Eriksgymnasium och Scengymnasiets tredjeårselever var fantastisk.
