det här är den smutsiga sanningen!

Identitet

Det sägs att vi upplever vår egen identitet utifrån hur vi uppfattar att andra ser på den - identiteten alltså. Kan inte det tyckas lite läskigt? Att vi är så uppmärksamhetskåta att vi bedömer oss själva utifrån andras värderingar? Eller är det i själva verket våra egna värderingar genom andras ögon? Tror vi att vi ser oss själva genom andras ögon medan vi egentligen bara ser oss själva genom våra egna ögon?

Egentligen är väl syftet med att "växa upp" att förstå innebörden av "vem är jag" och "gå din egen väg" men går det verkligen att komma fram till något vettigt genom det idag? Det verkar ju som om vi ändå "fastnar" i mediestrålkastaren och ser oss själva så som vi tror att andra ser oss. Är det därför vi uppdaterar statusen på Facebook, skriver blogginlägg (jag kastar sten i glashus, jag vet) och twittrar/bilddagboksbloggar etc, etc.

Är människor som stänger av Facebook, google, blogger, twitter, linkedin, (...) i själva verket de som kommit en bit på vägen och har förstått en del av hur vi skapar vår egen identitet? Eller ligger de "efter" i utvecklingen och missar halv nöjet genom att inte kunna fb:a, twittra eller app:a?

Är det mediala världsherraväldet ett steg i rätt eller fel riktning och kommer vi nånsin få veta svaret eller blir vi alla tillslut uppslukade av mediadraken / räddade av media-robin-hood?

Läs kursen "Kommunikation och Information" och få (som jag) huvudet lika ihoptrasslat av inputs.