Det är samma gamla vanliga tåg. Samma stationer som svischar förbi utanför fönstret och säkerligen samma människor i kupéerna runt omkring. En medelåldersman går runt i vagnen och lägger ut lappar på de tomma sätena. Jag blir alltid lite kluven när sådana här situationer uppstår. Vad är ”socialt” rätt att göra? Stirra ut genom fönstret och låtsas som ingenting? Knipa ihop ögonen, blunda och låtsas som ingenting? Vanligtvis brukar jag intresserat studera hur mina medpassagerare agerar. Men så är jag ju också… lite speciell.
Hur som helst, den här förmiddagen så sneglade jag lite svenskt ner på lappen på sätet mittemot. Jag läste att mannen var ”luspank” och att den ena av hans två söner var sjuk i leukemi. Han behövde pengar för att betala sin sons ”läkarhjälp”. Jag brukar inte göra det men den här dagen drog jag upp alla mynt jag hade ur jeansfickan. En tia, en femma och en enkrona. Jag lade pengarna i en liten fin hög på lappen på sätet mitt emot. När mannen gick runt och samlade in sina lappar (som i princip bara bestod av just lappar – inga pengar) tittade jag likgiltigt ut genom fönstret när han kom fram till min kupés hög. Jag vet inte vem han trodde hade skänkt honom mynten. Killen med macbook pro snett emot eller den äldre damen längst in eller tonåringen med träningsväska (jag tror jag uppfattas som en sån). Men det spelar ingen roll för det hör inte till historien.
På lunchen frågade jag mina lunchkompisar hur de agerar i liknande situationer. Om de möjligtvis ger ett par kronor eller bara stirrar tomt framför sig. ”Jag ger aldrig pengar, för de ljuger ju bara!” Sen var det punkt och slut på diskussionen.
De fåtal gånger jag skänker ett par kronor, som ändå bara skulle gå till Seven Eleven kaffe, känner jag först en inre glädje av att kunna hjälpa någon men sen blir jag alltid illa till mods när jag funderar på vad som händer med pengarna. Mina 16 kronor lär knappast bota en cancersjuk men de räcker iaf till smörgås. Jag brukar ändå (antagligen för mitt eget välmående) tänka att pengarna nog ändå går till något gott.
När jag senare samma kväll satt på pendeltåget på väg hem kom det återigen en man med lappar. Det stod att hans ena son var sjuk i leukemi. När jag såg det kände jag hur stenen i magen blev aningen tyngre. Mina 16 kronor gör ingen som helst skillnad.
12/08/2012
11/04/2012
10/25/2012
9/30/2012
The truth about Jennifer Aniston!
http://www.popsugar.com/Jennifer-Aniston-SmartWater-Pregnancy-Video-25017221
8/26/2012
den hemska sanningen vi alla upplever
16 år. Ny tröja, nya skor, nya jeans. Första dagen på gymnasiet. Upprop med presentation av sig själv. Emelie, 16 år, spelar fotboll. Är det allt jag kan säga om mig själv? Är det allt jag lyckats klura ut - att jag är 16 år och spelar fotboll?
Alla andra är så vuxna med moderiktiga kläder, moget sminkade och mogna intressen. Alla andra är så coola och smarta. Matten är jättesvår - hur ska det här gå? #Psykbryt.
Det går ett par dagar och sakta men säkert vänder allt. Uppförsbacken planar ut och blir till en nerförsbacke. Jag träffar kompisar som nu i skrivande stund är mina allra närmsta vänner. Alla andra var inte sådär coola, smarta (no offence!) och mogna som jag trodde ibörjan. Det visade sig att alla (och då menar jag alla) hade gråtit och snyftat efter första dagen och tyckte att livet var piss.
Tänk om man hade haft någon som berättade för en att det är ett helvete att börja gymnasiet men att när man väl får in snitsen så är det fantastiskt.
Alla andra är så vuxna med moderiktiga kläder, moget sminkade och mogna intressen. Alla andra är så coola och smarta. Matten är jättesvår - hur ska det här gå? #Psykbryt.
Det går ett par dagar och sakta men säkert vänder allt. Uppförsbacken planar ut och blir till en nerförsbacke. Jag träffar kompisar som nu i skrivande stund är mina allra närmsta vänner. Alla andra var inte sådär coola, smarta (no offence!) och mogna som jag trodde ibörjan. Det visade sig att alla (och då menar jag alla) hade gråtit och snyftat efter första dagen och tyckte att livet var piss.
Tänk om man hade haft någon som berättade för en att det är ett helvete att börja gymnasiet men att när man väl får in snitsen så är det fantastiskt.
8/23/2012
2012-08-23 - en kärleksberättelse
http://www.moderskeppet.se/live/en-karleksberattelse-med-eftertanke/
Ovanstående länk är en fin berättelse att börja sin dag med att läsa. :)
Ovanstående länk är en fin berättelse att börja sin dag med att läsa. :)
8/07/2012
Story telling
TEDtalk
The woman talking on this TEDtalk is a paper cutter. She cuts stories. I liked her talk because I think stories are important. Everyone is a storyteller - and I am storylistener as well.
Tell me a story and I will listen.
The woman talking on this TEDtalk is a paper cutter. She cuts stories. I liked her talk because I think stories are important. Everyone is a storyteller - and I am storylistener as well.
Tell me a story and I will listen.
7/13/2012
Lantisarna
Det är sommarkväll - du vet, en sån där dag i mitten av sommarlovet när kvällstidningarnas rubriker strålar:
"SOMMARVÄDRET ÄR ÄNTLIGEN HÄR!"
och allt bara känns sådär... alldeles, alldeles underbart.
Hamburgarna fräser på grillen, överfulla glas med Prippsblå skålar och grilldimman ligger tät som ett täcke över matbordet. Grönsaker skickas hit och dit och öl spills lite överallt under glada hejarrop.
Det är svårt att hänga med i konversationen ibland, då sällskapet är ett ihopsvetsat gäng som kan varandra utan och innan. Jag tänker på 'Sex and the City'-tjejerna när de babblar om kläder, sex och killar på hippa caféer. Skillnaden är att kring bordet sitter det inte ett gäng NY-brudar med inövade repliker utan spontana och verkliga(!) människor.
Samtalsämnena hoppar mellan NHL, bröllop, minnen och greyhound-SM (ja, jag fick slå upp hur 'greyhound' stavades). Men det är inte den där vanliga, lite trista, visa-musklerna-jargongen som råder kring middagsbordet utan en helt ärlig ton. Inget dömande, förlöjligande på andras bekostnad eller andra dumheter utan en helt vanlig middag helt enkelt.
Jag antar att alla känner varandra så bra att sånt tjafs som spänningsrepliker bara är överflödigt för det verkar faktiskt som om alla är sig själva. Avslappnade liksom.
I chock över detta fenomen (som man faktiskt nästan bara upplever på teve) sträcker jag mig över bordet efter Johnny's senapen - som jag med sällskapets hjälp fått upp mina ögon för.
Jag har haft förmånen att träffa det här gänget flera gånger och jag kan faktiskt meddela att det här inte är ett engångsbeteende. Tro det eller ej men jag har upplevt "Sex and the City" live på O'learys, fotbollsarenor och diverse andra ställen i Stockholmsområdet - och det är lika fantastiskt varje gång. Även fast jag är som ett av NY-brudarnas ragg (om man ska dra "Sex and the City"-parallellen) som mest "flyter med" på fikorna så har jag ändå alltid den där ny-kära bubblan i magen efter varje besök.
Och det är nog inte bara goda senapssorter som jag kan lära mig av dessa unika lantisar.
"SOMMARVÄDRET ÄR ÄNTLIGEN HÄR!"
och allt bara känns sådär... alldeles, alldeles underbart.
Hamburgarna fräser på grillen, överfulla glas med Prippsblå skålar och grilldimman ligger tät som ett täcke över matbordet. Grönsaker skickas hit och dit och öl spills lite överallt under glada hejarrop.
Det är svårt att hänga med i konversationen ibland, då sällskapet är ett ihopsvetsat gäng som kan varandra utan och innan. Jag tänker på 'Sex and the City'-tjejerna när de babblar om kläder, sex och killar på hippa caféer. Skillnaden är att kring bordet sitter det inte ett gäng NY-brudar med inövade repliker utan spontana och verkliga(!) människor.
Samtalsämnena hoppar mellan NHL, bröllop, minnen och greyhound-SM (ja, jag fick slå upp hur 'greyhound' stavades). Men det är inte den där vanliga, lite trista, visa-musklerna-jargongen som råder kring middagsbordet utan en helt ärlig ton. Inget dömande, förlöjligande på andras bekostnad eller andra dumheter utan en helt vanlig middag helt enkelt.
Jag antar att alla känner varandra så bra att sånt tjafs som spänningsrepliker bara är överflödigt för det verkar faktiskt som om alla är sig själva. Avslappnade liksom.
I chock över detta fenomen (som man faktiskt nästan bara upplever på teve) sträcker jag mig över bordet efter Johnny's senapen - som jag med sällskapets hjälp fått upp mina ögon för.
Jag har haft förmånen att träffa det här gänget flera gånger och jag kan faktiskt meddela att det här inte är ett engångsbeteende. Tro det eller ej men jag har upplevt "Sex and the City" live på O'learys, fotbollsarenor och diverse andra ställen i Stockholmsområdet - och det är lika fantastiskt varje gång. Även fast jag är som ett av NY-brudarnas ragg (om man ska dra "Sex and the City"-parallellen) som mest "flyter med" på fikorna så har jag ändå alltid den där ny-kära bubblan i magen efter varje besök.
Och det är nog inte bara goda senapssorter som jag kan lära mig av dessa unika lantisar.
6/27/2012
Nervpirr+
Klockan ringer sex på morgonen. Frukosten som egentligen är fräsch och god smakar idag som segt gummi och kloakvatten. Trappan upp till mottagningen är brant och i ett sånt där fängelseliknande blekt sken. Dörrskylten är den som skrämmer mej mest av allt.
"Folktandvården - välkommen in!"
Det är många människor som har tandläkarskräck. Egentligen har jag alltid undrat vad alla andra är rädda för. Jag har också en dos av tandläkarskräck om det inte har framgått - men är det liksom borren, stolen, rispandet mot tänderna eller röntgen? För min del tycker jag att de där röntgenmojängerna de petar in så långt bak som möjligt i munnen är hyfsat obehagliga.
Däremot är det inget av ovanstående som får min mage att vrida sig ut och in. Det jag är mest nervös inför och illa till mods är själva väntrummet. Även fast jag lyckades roffa åt mig en tid så tidigt som möjligt (07:45, onsdagmorgon) så sitter det likt förbaskat två till i väntrummet när jag kommer för att checka in (de har fixat såndär automatiskt incheckning med dator, go tandis, go!).
Detta eviga bläddrande i dagstidningar, knäppande med händer, suckande, pustande, hyperventilerande och krafsande i nacken. Visst har jag små fjärilar i magen innan men efter att ha tillbringat 10 sekunder i de där demonernas sällskap så är jag ju praktiskt taget livrädd! Varför kan de inte ha sådana där bås de har på badhusens duschar så man får stå i fred när man duschar, eller jag menar väntar.
I alla fall, likblek, stel och vettskrämd ropas jag upp till min udnersökning (läs: avrättning) och får följa med tandsköterskan in genom den stora, mörka ekporten medan fladdermössen svischar runt mitt huvud. Slutet är här.
Men det var ju bara den hemska början. Väl inne hos min tandis får jag röntga mina tänder med de där mojängerna som inte alls är särskilt stora längre. Antingen går utvecklingen framåt eller så växer min mun. Tandläkaren skrapar och speglar mina tänder och det känns ju typ som en munmassage förutom att det blöder lite men det får jag raskt spotta ut i handfatet bredvid.
Men det här är rätt fascinerande (därav mitt inlägg) - min tandis är den enda jag känner som får mig att gå (läs: sväva) ut på gatan med ett brett leende och en känsla av att vara oövervinnerlig. Jag måste få reda på hur de klarar det - först misshandel så att jag spottar blod och sen rånar de mig på pengar som jag kunde lagt på två fyllda GinaTricot-påsar. Och trots allt detta är jag ändå alldeles nykär? Det måste vara ett trick de lärt sig på tandläkarskolan. Eller så hypnotiserar de sina patienter att de just träffat Zac Efron. Eller - kanske det mest troliga - så är de bara helt fantastiska. #smör
Fast, no offence tandis men jag är rätt glad att vi inte behöver ses igen på 1½ år. :)
"Folktandvården - välkommen in!"
Det är många människor som har tandläkarskräck. Egentligen har jag alltid undrat vad alla andra är rädda för. Jag har också en dos av tandläkarskräck om det inte har framgått - men är det liksom borren, stolen, rispandet mot tänderna eller röntgen? För min del tycker jag att de där röntgenmojängerna de petar in så långt bak som möjligt i munnen är hyfsat obehagliga.
Däremot är det inget av ovanstående som får min mage att vrida sig ut och in. Det jag är mest nervös inför och illa till mods är själva väntrummet. Även fast jag lyckades roffa åt mig en tid så tidigt som möjligt (07:45, onsdagmorgon) så sitter det likt förbaskat två till i väntrummet när jag kommer för att checka in (de har fixat såndär automatiskt incheckning med dator, go tandis, go!).
Detta eviga bläddrande i dagstidningar, knäppande med händer, suckande, pustande, hyperventilerande och krafsande i nacken. Visst har jag små fjärilar i magen innan men efter att ha tillbringat 10 sekunder i de där demonernas sällskap så är jag ju praktiskt taget livrädd! Varför kan de inte ha sådana där bås de har på badhusens duschar så man får stå i fred när man duschar, eller jag menar väntar.
I alla fall, likblek, stel och vettskrämd ropas jag upp till min udnersökning (läs: avrättning) och får följa med tandsköterskan in genom den stora, mörka ekporten medan fladdermössen svischar runt mitt huvud. Slutet är här.
Men det var ju bara den hemska början. Väl inne hos min tandis får jag röntga mina tänder med de där mojängerna som inte alls är särskilt stora längre. Antingen går utvecklingen framåt eller så växer min mun. Tandläkaren skrapar och speglar mina tänder och det känns ju typ som en munmassage förutom att det blöder lite men det får jag raskt spotta ut i handfatet bredvid.
Men det här är rätt fascinerande (därav mitt inlägg) - min tandis är den enda jag känner som får mig att gå (läs: sväva) ut på gatan med ett brett leende och en känsla av att vara oövervinnerlig. Jag måste få reda på hur de klarar det - först misshandel så att jag spottar blod och sen rånar de mig på pengar som jag kunde lagt på två fyllda GinaTricot-påsar. Och trots allt detta är jag ändå alldeles nykär? Det måste vara ett trick de lärt sig på tandläkarskolan. Eller så hypnotiserar de sina patienter att de just träffat Zac Efron. Eller - kanske det mest troliga - så är de bara helt fantastiska. #smör
Fast, no offence tandis men jag är rätt glad att vi inte behöver ses igen på 1½ år. :)
6/03/2012
5/30/2012
Tidningen damp ner i brevlådan!
Ni vet när man kommer hem från skolan och är dunderförkyld. När man bara vill dra täcket över huvudet och kura in sig i tvsoffan framför en bra film. Idag var en sån dag (- filmen, + en tidning).
En superduperdundermegabra tidning som man läser från pärm till pärm! Intressanta artiklar, kåserier och mysiga krönikor. Man skulle kunna tro att det är Veckorevyn, Cosmopolitan eller KP jag pratar om men nej, självklart är det ju;
En superduperdundermegabra tidning som man läser från pärm till pärm! Intressanta artiklar, kåserier och mysiga krönikor. Man skulle kunna tro att det är Veckorevyn, Cosmopolitan eller KP jag pratar om men nej, självklart är det ju;
OSQLEDAREN!
Med fyndiga insändare, klatschiga kolumner och fräcka illustrationer är denna skatt min räddning en dag som denna. Och bäst av allt är de nördiga ingenjörsskämten.
4/03/2012
Identitet
Det sägs att vi upplever vår egen identitet utifrån hur vi uppfattar att andra ser på den - identiteten alltså. Kan inte det tyckas lite läskigt? Att vi är så uppmärksamhetskåta att vi bedömer oss själva utifrån andras värderingar? Eller är det i själva verket våra egna värderingar genom andras ögon? Tror vi att vi ser oss själva genom andras ögon medan vi egentligen bara ser oss själva genom våra egna ögon?
Egentligen är väl syftet med att "växa upp" att förstå innebörden av "vem är jag" och "gå din egen väg" men går det verkligen att komma fram till något vettigt genom det idag? Det verkar ju som om vi ändå "fastnar" i mediestrålkastaren och ser oss själva så som vi tror att andra ser oss. Är det därför vi uppdaterar statusen på Facebook, skriver blogginlägg (jag kastar sten i glashus, jag vet) och twittrar/bilddagboksbloggar etc, etc.
Är människor som stänger av Facebook, google, blogger, twitter, linkedin, (...) i själva verket de som kommit en bit på vägen och har förstått en del av hur vi skapar vår egen identitet? Eller ligger de "efter" i utvecklingen och missar halv nöjet genom att inte kunna fb:a, twittra eller app:a?
Är det mediala världsherraväldet ett steg i rätt eller fel riktning och kommer vi nånsin få veta svaret eller blir vi alla tillslut uppslukade av mediadraken / räddade av media-robin-hood?
Läs kursen "Kommunikation och Information" och få (som jag) huvudet lika ihoptrasslat av inputs.
Egentligen är väl syftet med att "växa upp" att förstå innebörden av "vem är jag" och "gå din egen väg" men går det verkligen att komma fram till något vettigt genom det idag? Det verkar ju som om vi ändå "fastnar" i mediestrålkastaren och ser oss själva så som vi tror att andra ser oss. Är det därför vi uppdaterar statusen på Facebook, skriver blogginlägg (jag kastar sten i glashus, jag vet) och twittrar/bilddagboksbloggar etc, etc.
Är människor som stänger av Facebook, google, blogger, twitter, linkedin, (...) i själva verket de som kommit en bit på vägen och har förstått en del av hur vi skapar vår egen identitet? Eller ligger de "efter" i utvecklingen och missar halv nöjet genom att inte kunna fb:a, twittra eller app:a?
Är det mediala världsherraväldet ett steg i rätt eller fel riktning och kommer vi nånsin få veta svaret eller blir vi alla tillslut uppslukade av mediadraken / räddade av media-robin-hood?
Läs kursen "Kommunikation och Information" och få (som jag) huvudet lika ihoptrasslat av inputs.
3/28/2012
Onsdag 28 mars
Jag har köpt en röd Corvette.
... och Mallebokis har köpt två brandbilar.
- Två brandbilar är nog bättre egentligen för då får man både köra mot rött och använda bussfilen har jag hört.
... och Mallebokis har köpt två brandbilar.
- Två brandbilar är nog bättre egentligen för då får man både köra mot rött och använda bussfilen har jag hört.
3/11/2012
ibland är det meningen att inte förstå
Det som är skönt med matte och såna här logiska saker är att det alltid finns ett svar. Det är antingen rätt eller fel. Svart eller vitt. Men tyvärr är det inte alltid så. Och det kan vara så frustrerande!
Fast ibland är det liksom inte meningen att man ska förstå. Det är liksom vitsen med det hela. Abstrakt, flummigt och krångligt men det kan liksom finnas något vackert i det. Som en mystisk tavla, minsta-kvadrat-metoden eller bara ett fint sms.
Fast ibland är det liksom inte meningen att man ska förstå. Det är liksom vitsen med det hela. Abstrakt, flummigt och krångligt men det kan liksom finnas något vackert i det. Som en mystisk tavla, minsta-kvadrat-metoden eller bara ett fint sms.
Det bästa som finns
... är när det känns sådär bra i magen. Lite bubbligt, som sockerdricka ungefär. Och när huden knottras på armarna. Inte för att man fryser, nej, utan för att det blir gåshud liksom. Det finns ett annat roligt ord för det men jag har tappat bort det. Inte tuppjuck eller ståfräs fast det...
Paus. (klickar in på Wikipedia...)
Piloerektion! Var inte riktigt ordet jag sökte men iaf. Äsch, usch, det lät ju bara äckligt och fult. Fast jag var tvungen att läsa artikeln om gåshud på Wikipedia och det här fastnade jag för:
"...Hos människan framkallas gåshud av kyla och vissa känslor. Gåshud framkallas av att kyla eller andra sensoriska stimuli aktiverar termoreceptorerna vilka signalerar till centrala nervsystemet att dra samman errector pili, varmed gåshuden uppkommit..."
Det står även att man kan kalla gåshud för "rysning" och det var nog det ordet jag sökte tidigare.
Play. (tillbaka i presens)
Att rysa liksom. När man andas in och känner hur friskt luften känns. När de öppnar en ny kassa på Konsum. När matteassen byter till en WhiteBoardpenna som funkar. När pendeln är i tid. När man kan lägga ut alla sina bokstäver på WordFeud. Första tuggen på en varm Cheeseburgare.
... eller bara när man ramlar ihop i en hög på fotbollsplan efter att ha vunnit på straffar. Vinnarna kommer alla ihåg men det viktigaste är nog ändå att komma ihåg känslan.
Det är gåshud helt enkelt.
(eller om man så vill: "...När musklerna dras samman förändras blodgenomströmningen i huden; denna ytliga blodcirkulation är viktig för att balansera temperaturen mellan kroppsdelar samt i kroppen gentemot omgivningen. Errector pili är glatt muskulatur och kan följaktligen kontrahera i respons på signalsubstanser och hormoner som påverkar sympatiska nervsystemet...")
Källa: Wikipedia
Paus. (klickar in på Wikipedia...)
Piloerektion! Var inte riktigt ordet jag sökte men iaf. Äsch, usch, det lät ju bara äckligt och fult. Fast jag var tvungen att läsa artikeln om gåshud på Wikipedia och det här fastnade jag för:
"...Hos människan framkallas gåshud av kyla och vissa känslor. Gåshud framkallas av att kyla eller andra sensoriska stimuli aktiverar termoreceptorerna vilka signalerar till centrala nervsystemet att dra samman errector pili, varmed gåshuden uppkommit..."
Det står även att man kan kalla gåshud för "rysning" och det var nog det ordet jag sökte tidigare.
Play. (tillbaka i presens)
Att rysa liksom. När man andas in och känner hur friskt luften känns. När de öppnar en ny kassa på Konsum. När matteassen byter till en WhiteBoardpenna som funkar. När pendeln är i tid. När man kan lägga ut alla sina bokstäver på WordFeud. Första tuggen på en varm Cheeseburgare.
... eller bara när man ramlar ihop i en hög på fotbollsplan efter att ha vunnit på straffar. Vinnarna kommer alla ihåg men det viktigaste är nog ändå att komma ihåg känslan.
Det är gåshud helt enkelt.
(eller om man så vill: "...När musklerna dras samman förändras blodgenomströmningen i huden; denna ytliga blodcirkulation är viktig för att balansera temperaturen mellan kroppsdelar samt i kroppen gentemot omgivningen. Errector pili är glatt muskulatur och kan följaktligen kontrahera i respons på signalsubstanser och hormoner som påverkar sympatiska nervsystemet...")
Källa: Wikipedia
Silver
År 2000 tog Italien silver i fotbolls-EM. Jag vet det för att jag kommer ihåg det.
Fotbolls-EM spelas alltid mitt i sommarn. Lagom till solen håller på att gå ner och det är dags att komma hem från dagens lekäventyr så är det fotboll på tv. Nästan varje kväll, vilken lycka!
För 11 ½ år sen spelade Frankrike - Italien i finalen. Det var jämnt och lika efter fulltid. Solen hade gått ner för ett tag sen och egentligen var det läggdags men eftersom det var FINAL i fotbolls-EM och dessutom sommarlov så kunde man sitta uppe ett tag till.
Det blev förlängning och så kallat "Golden Goal" som betyder att det lag som gör mål först vinner matchen på en gång. Frankrike gjorde mål efter en stund. Och italienarna satte sig ner och grät. Det var lite ledsamt att se att de blev så ledsna. De hade ju ändå vunnit silver, tänkte jag och rådfrågade de andra i tv-soffan.
"Men det är ju ingen som kommer ihåg den som blev tvåa. Det är ju bara de som vinner som skrivs in i historieböckerna."
Så den dagen lovade jag mig själv att jag skulle komma ihåg att Italien vann silver i fotbolls-EM 2000. Stackars italienarna. Fast de står faktiskt som silverpristagare på Wikipedia så någon form av historiebok kvalificerade de sig iaf in på och sen kommer ju jag ihåg dem.
Undrar om det är någon som kommer att komma ihåg vilka som tog silver i futsal-SM 2012.
Fotbolls-EM spelas alltid mitt i sommarn. Lagom till solen håller på att gå ner och det är dags att komma hem från dagens lekäventyr så är det fotboll på tv. Nästan varje kväll, vilken lycka!
För 11 ½ år sen spelade Frankrike - Italien i finalen. Det var jämnt och lika efter fulltid. Solen hade gått ner för ett tag sen och egentligen var det läggdags men eftersom det var FINAL i fotbolls-EM och dessutom sommarlov så kunde man sitta uppe ett tag till.
Det blev förlängning och så kallat "Golden Goal" som betyder att det lag som gör mål först vinner matchen på en gång. Frankrike gjorde mål efter en stund. Och italienarna satte sig ner och grät. Det var lite ledsamt att se att de blev så ledsna. De hade ju ändå vunnit silver, tänkte jag och rådfrågade de andra i tv-soffan.
"Men det är ju ingen som kommer ihåg den som blev tvåa. Det är ju bara de som vinner som skrivs in i historieböckerna."
Så den dagen lovade jag mig själv att jag skulle komma ihåg att Italien vann silver i fotbolls-EM 2000. Stackars italienarna. Fast de står faktiskt som silverpristagare på Wikipedia så någon form av historiebok kvalificerade de sig iaf in på och sen kommer ju jag ihåg dem.
Undrar om det är någon som kommer att komma ihåg vilka som tog silver i futsal-SM 2012.
2/06/2012
identitetsmatris eller identitetskris, det är frågan.
Mental träning. Det är typ som vanlig träning fast för hjärnan. Man övar liksom på att tänka. Hur man ska tänka, vad man ska tänka på och annat nyttigt huvudbry. För en målvakt är det här ju alldeles lagom ansträngande träning och för en tänkande målvakt är det ju rena rama paradiset.
Visualisering är ett begrepp som handlar om att man ser det man tänker framför sig, typ. Det kan vara att man ska föreställa sig att man luktar på rentvättade lakan, tar en tugga av en sur citron eller som nu senast - att man ska tänka på något vackert.
Av ren reflex så tänker man ju bara på sådant som man antar att alla runt omkring en tänker på. Jag menar vi sitter ju ändå fast i grupptryckets grepp. Men vad ska man tänka på när man blir ombedd att "tänka på något vackert".
Du har säkert ett bättre svar än jag. En blå fjäril är visserligen vacker men det är definitivt inte det coolaste man kan tänka på... Jag tror att jag ska visualisera identitetsmatrisen nästa gång. Det borde vara lite coolare.
Visualisering är ett begrepp som handlar om att man ser det man tänker framför sig, typ. Det kan vara att man ska föreställa sig att man luktar på rentvättade lakan, tar en tugga av en sur citron eller som nu senast - att man ska tänka på något vackert.
Av ren reflex så tänker man ju bara på sådant som man antar att alla runt omkring en tänker på. Jag menar vi sitter ju ändå fast i grupptryckets grepp. Men vad ska man tänka på när man blir ombedd att "tänka på något vackert".
Du har säkert ett bättre svar än jag. En blå fjäril är visserligen vacker men det är definitivt inte det coolaste man kan tänka på... Jag tror att jag ska visualisera identitetsmatrisen nästa gång. Det borde vara lite coolare.
2/05/2012
Fryyyser
Jo, när det är såhär kallt. Vore det inte praktiskt om man kunde utnyttja den här kyyylan? Jag tror kanske att det är att ta i lite för mycket om man tänker sig att kunna lösa all världens energiförsörjning med alla dessa minusgrader men...
Vore det inte väldigt mysigt om man kunde frysa tiden precis här just i detta nu?
Vore det inte väldigt mysigt om man kunde frysa tiden precis här just i detta nu?
2/04/2012
2/03/2012
2012-02-03
Seeing is deceiving, dreaming is believing.
It's okay not to be okay.
Sometimes it's hard to follow your heart.
Tears don't mean you're losing.
Just be true to who you are.
- Jessie J "Who You Are"
It's okay not to be okay.
Sometimes it's hard to follow your heart.
Tears don't mean you're losing.
Just be true to who you are.
- Jessie J "Who You Are"
Subscribe to:
Posts (Atom)