Jag ligger däckad med någon konstig baskilusk därav mitt kommande kanske helt galna resonemang... Eller helt sunda och inte alls uppseendeväckande.
En radioapparat är fyrkantig och väldigt lätt att rita. Jag målar gärna en radio eller en teve eftersom de är så enkla att illustrera fastän jag försökte slippa så mycket bild i gymnasiet som möjligt (jag slapp allt).
En radio är alltså en radio, eller? När vi lyssnar på NRJ Wake Up call på morgonen sänder de radio. Det är också radio? På grannkanalen The Voice filmar de sin morgonsändning så att man kan se den på youtube (eller kanal5...). Är det radio då? Alltså om man youtubar "morgon med the voice" och ser ett klipp därifrån? Deras syfte med programmet är väl radio eller är det teve som om man lyssnar på det i bilen är "teve fast bara ljudet" eller är det radio? Eller? Eller?
Om min kompis skickar sin spotifylista till mig och jag lyssnar på den. Är det radio då? Om jag hämtar upp NRJ's spotifylista - är det då radio fortfarande?
Om man ser på teve på datorn via youtube säger vi att vi "youtubar". Om man lyssnar på Spotify, ska man säga att man "spotifyar" då eller lyssnar på radio?
Är alla människor i själva verket radiokanaler? Som föreläsningen tidigare i veckan; "Everyone becomes a radiochannel". Hm, det här tål att tänkas på.
9/18/2011
9/11/2011
9/09/2011
Ett papper kan vara så mycket mer
Jag läser Grafisk Teknik. 1. Alltså en grundkurs. Det är mycket information som står i en kokbok (en grafisk sådan) och jag tycker att det är intressant.
Det står som RGB som är färgerna Rött, Grönt och Blått och ark offset tryckpressar, CMYK, hydrofila papper och annan ren grekiska emellannåt. Men just det här med papper har jag fastnat för. Det kan vara för att vi besökte ett tryckeri idag men det kan också vara för att jag stötte på en spännande konversation härom veckan. Troligtvis är det en fusion av dessa två element som i Python (vi har börjat programmera i skolan och jag älskar att säga att jag går i skolan, töntstämpel, jag vet) när man adderar ihop två strings med... ett +!
Iaf, ett papper är ju oftast vitt när man först stöter på det. Som när man träffar en ny människa. Jag skulle vilja säga att det är otroligt likt. En riktigt metafor. Är det en... Jag tycker inte om ordet 'person' så använder människa istället. I Python skulle det här bäst beskrivas med:
person = 'människa'
men det är en annan historia. När man träffar en ny människa dömer man denne. På högstadiet satt det en lapp utanför syslöjden där det stod nåt i stilen med: "du har cirka 30 sekunder på dig att göra ett bra första intryck" och det har etsats fast i mitt huvud.
Visst är det otroligt viktigt med ett bra första intryck men det finns så många andra parametrar (ännu ett Pythonord - nu börjar det bli för mycket, jag vet) som också spelar in. Om jag träffar en ny människa är sällan dennes papper helt vitt.
Om jag vet att vederbörande spelar fotboll blir det lite grönt och om den kommer söder om stan blir det ännu lite grönare och om vi har en gemensam vän blir pappret ännu lite mer grönt. På samma sätt blir också tyvärr människans papper direkt rött om den har andra unika kvaliteter eller egenskaper som inte går ihop med hur jag ser världen.
Vad jag försöker säga är att jag inte tror på vita papper. Antingen är det rött eller grönt och oftast en blandning. Fast i och för sig är nog pappret ändå vitt på vissa ställen för att annars finns det ingen spänning i mötet, eller?
Det står som RGB som är färgerna Rött, Grönt och Blått och ark offset tryckpressar, CMYK, hydrofila papper och annan ren grekiska emellannåt. Men just det här med papper har jag fastnat för. Det kan vara för att vi besökte ett tryckeri idag men det kan också vara för att jag stötte på en spännande konversation härom veckan. Troligtvis är det en fusion av dessa två element som i Python (vi har börjat programmera i skolan och jag älskar att säga att jag går i skolan, töntstämpel, jag vet) när man adderar ihop två strings med... ett +!
Iaf, ett papper är ju oftast vitt när man först stöter på det. Som när man träffar en ny människa. Jag skulle vilja säga att det är otroligt likt. En riktigt metafor. Är det en... Jag tycker inte om ordet 'person' så använder människa istället. I Python skulle det här bäst beskrivas med:
person = 'människa'
men det är en annan historia. När man träffar en ny människa dömer man denne. På högstadiet satt det en lapp utanför syslöjden där det stod nåt i stilen med: "du har cirka 30 sekunder på dig att göra ett bra första intryck" och det har etsats fast i mitt huvud.
Visst är det otroligt viktigt med ett bra första intryck men det finns så många andra parametrar (ännu ett Pythonord - nu börjar det bli för mycket, jag vet) som också spelar in. Om jag träffar en ny människa är sällan dennes papper helt vitt.
Om jag vet att vederbörande spelar fotboll blir det lite grönt och om den kommer söder om stan blir det ännu lite grönare och om vi har en gemensam vän blir pappret ännu lite mer grönt. På samma sätt blir också tyvärr människans papper direkt rött om den har andra unika kvaliteter eller egenskaper som inte går ihop med hur jag ser världen.
Vad jag försöker säga är att jag inte tror på vita papper. Antingen är det rött eller grönt och oftast en blandning. Fast i och för sig är nog pappret ändå vitt på vissa ställen för att annars finns det ingen spänning i mötet, eller?
9/04/2011
Koko-Troll-Huset
Jag säger som en kär god vän;
- Nej, jag har inte försvunnit, blivit kidnappad eller på något annat sätt transfererats bort från den här världen. Jag har helt enkelt bara börjat på K-T-H.
... och vad K-T-H (jag vägrar skriva KTH) innebär, ja, det är en bra fråga. Phösare, ÖPH, KPH, THS, Gasque, CMETE11, Nymble, RSA (be aware!), Telegraphen, n0llan... Det är mycket att lära sig ibörjan. Fast det är liksom roligare än vad man kanske först trott.
Här om dagen när vi pratade om industriella processer (skitkul, jag vet) så blev summan av hela kardemumman;
- Vad är det för sorts vatten i sådana här vattenpass?
- ... rak-vatten förstås!
... och det känns faktiskt som om jag kommit till en till värld som är sådär dejlig. Som fotboll och maffia ur ett annat perspektiv med en annan synvinkel, typ.
- Nej, jag har inte försvunnit, blivit kidnappad eller på något annat sätt transfererats bort från den här världen. Jag har helt enkelt bara börjat på K-T-H.
... och vad K-T-H (jag vägrar skriva KTH) innebär, ja, det är en bra fråga. Phösare, ÖPH, KPH, THS, Gasque, CMETE11, Nymble, RSA (be aware!), Telegraphen, n0llan... Det är mycket att lära sig ibörjan. Fast det är liksom roligare än vad man kanske först trott.
Här om dagen när vi pratade om industriella processer (skitkul, jag vet) så blev summan av hela kardemumman;
- Vad är det för sorts vatten i sådana här vattenpass?
- ... rak-vatten förstås!
... och det känns faktiskt som om jag kommit till en till värld som är sådär dejlig. Som fotboll och maffia ur ett annat perspektiv med en annan synvinkel, typ.
Mamma Mu
När jag var liten var min favoritbok Mamma Mu. Hon är en snäll ko med gott hjärta och ibland lite konstiga idéer. Men huvudsaken är att hon alltid menar väl och har ett överskott av fantasi. Av en händelse kom jag över en kobjällra inför årets fotbollsskola.
Det är alltså jag som är Mamma Mu. Jag har en kobjällra runt halsen och varje gång jag klingar med den tittar alla 72 fotbollsskolebarns ögon på mig.
När jag klingar på morgonen släpper alla sina ritpennor, kramar sina föräldrar hej då och slutar upp med allt de håller på med. Ett virrvarr av små fotbollsskolebarn i olika storlekar, former, färger och åldrar rusar ut på plan efter mig medan jag stegar in mot mittcirkeln.
När jag vänder mig om tar alla varandra i handen och bildar en jättering runt mig. Ringen är så stor som den bara blir när nästan 80 människor (av olika armlängd...) deltar.
Jag bjällrar i min klocka och känner hur någon knackar mig på axeln. Lilla Lucy med sina stora bruna ögon, lite förstora skor och Landslagets Fotbollsskoletröja rycker i min tröja samtidigt som hon försiktigt säger;
- Mamma Mu, får jag hjälpa dig att bjällra?
Det är alltså jag som är Mamma Mu. Jag har en kobjällra runt halsen och varje gång jag klingar med den tittar alla 72 fotbollsskolebarns ögon på mig.
När jag klingar på morgonen släpper alla sina ritpennor, kramar sina föräldrar hej då och slutar upp med allt de håller på med. Ett virrvarr av små fotbollsskolebarn i olika storlekar, former, färger och åldrar rusar ut på plan efter mig medan jag stegar in mot mittcirkeln.
När jag vänder mig om tar alla varandra i handen och bildar en jättering runt mig. Ringen är så stor som den bara blir när nästan 80 människor (av olika armlängd...) deltar.
Jag bjällrar i min klocka och känner hur någon knackar mig på axeln. Lilla Lucy med sina stora bruna ögon, lite förstora skor och Landslagets Fotbollsskoletröja rycker i min tröja samtidigt som hon försiktigt säger;
- Mamma Mu, får jag hjälpa dig att bjällra?
Subscribe to:
Posts (Atom)