3/26/2011
Fanning Springs - som Bergslagen typ
Det kanske är uppenbart för alla utom mej att Ramlösa och LOKA är naturligt och (om så) väldigt lite "tillsatser". Jag har iaf badat i en naturlig källa med 99,9% (man vet ju aldrig med alla bajsande/kissande/spottande barn) rent vatten.
3/23/2011
3/21/2011
March 20
Man borde köpa guld för att vara säker för framtiden.
Sverige är inte välkänt utomlands. Schweiz, Skottland, Holland... Vi måste sätta Schweden på kartan! Så att inte folk tror att det bara är blonda vikingar med blåa ögon som bor i igloos.
Sverige är inte välkänt utomlands. Schweiz, Skottland, Holland... Vi måste sätta Schweden på kartan! Så att inte folk tror att det bara är blonda vikingar med blåa ögon som bor i igloos.
3/18/2011
March 17th - St Andrew's day! ... eller inte.
Om jag skulle säga att jag har hållt i en Kakadua (som en papegoja men från Australien, av uppenbara skäl), blivit på smällen & skaffat barn [falskt], klätt mej i blått för att ära St Andrew, besökt en amerikansk gynekologs kontor, träffat en Count Commissioner, diskuterat San Franciscos Botanical Garden med en "irländare" (hennes mans farföräldrar var från Irland...) och en del annat konstigt hoppas jag att du bara tror på det sanningsenliga.
Jag ser mej själv som svensk eftersom mina föräldrar är födda i Sverige och (av uppenbara skäl) jag. Här har jag träffat människor som kallar sig exempelvis irländare på för mig konstiga grunder (se ovannämnda fru) men jag börjar förstå varför.
Många emigrerade till USA för att få "ett bättre liv" och nu är det andra-tredje eller till och med fjärde generationen som firar St Patrick's day. Jag har lärt mej att jag tror att det är fler människor här som värderar sin historia högre här, och det har fått mej att filura på min egen.
Fast här är jag förstås stolt patriot. Men man får utstå att folk blandar ihop Sverige/Schweiz/Skottland (och idag Holland, en ny!) och när de får landet rätt så; "Oh, you live in Sweden! Do you live near to the alps then?"
Att le och nicka fungerar för det mesta.
Jag ser mej själv som svensk eftersom mina föräldrar är födda i Sverige och (av uppenbara skäl) jag. Här har jag träffat människor som kallar sig exempelvis irländare på för mig konstiga grunder (se ovannämnda fru) men jag börjar förstå varför.
Många emigrerade till USA för att få "ett bättre liv" och nu är det andra-tredje eller till och med fjärde generationen som firar St Patrick's day. Jag har lärt mej att jag tror att det är fler människor här som värderar sin historia högre här, och det har fått mej att filura på min egen.
Fast här är jag förstås stolt patriot. Men man får utstå att folk blandar ihop Sverige/Schweiz/Skottland (och idag Holland, en ny!) och när de får landet rätt så; "Oh, you live in Sweden! Do you live near to the alps then?"
Att le och nicka fungerar för det mesta.
3/16/2011
March 16th - tomorrow is St Patrick's day!
... som tydligen är väldigt stort i USA. Vet inte om det beror så mycket på själva St Patrick eller om det är ett tillfälle att festa loss. Who knows.
Igår höll jag i en livs levande Kakadua från Australien (av uppenbara skäl) och en äldre herre gav mej hans nummer. Han frågade om jag var bra på att komma ihåg siffror. Och det är jag ju (av uppenbara skäl) så; 412 720 4***. Stjärnorna är för att du som tänker stalka den stackars mannen som bor i en "beaaaa-utiful" lägenhet vid stranden, Indian Rock's beach, inte ska få det så lätt.
Igår höll jag i en livs levande Kakadua från Australien (av uppenbara skäl) och en äldre herre gav mej hans nummer. Han frågade om jag var bra på att komma ihåg siffror. Och det är jag ju (av uppenbara skäl) så; 412 720 4***. Stjärnorna är för att du som tänker stalka den stackars mannen som bor i en "beaaaa-utiful" lägenhet vid stranden, Indian Rock's beach, inte ska få det så lätt.
3/11/2011
3/10/2011
Successful eller framgångsrik
Det finns de som tycker att kvinnor som är utbildade doktorer, gift med en man och har barn är framgångsrika. Min trogna följeslagare Wikipedia har tyvärr ingen förklaring för ordet "framgångsrik" men mitt andra val Wiktionary säger att en framgångsrik person är någon "med många positiva händelser och få missöden".
Som jag tolkar det här vill jag påstå att min kunskap redan innan jag slog upp ordet var mycket mer passande än ovanstående. För mig är nämligen inte en framgångsrik person någon som har uppnått ett så kallat "samhälls-gillande"-mål. Med det menar jag ett "mål" som samhället satt upp - en norm skulle man kunna säga. Exempelvis kan dessa vara bilda kärnfamilj, ta en universitetsexamen, tjäna mycket cash eller se ut som en 25-åring när man är 75 år (här i Florida har jag ibland svårt att se om det är en 25-åring eller 75-åring som går förbi... Host, Botox).
För mig är en framgångsrik människa någon som uppnått sina egna mål. Vare sig det är mål i skolan (som man kan läsa om i dagens tidning av Wall Street Journal ) eller hur många banor av Mario Party DS man kan klara på en dag. Det viktiga tycker jag är - när man ska kalla sig framgångsrik - att man gör det på sitt eget vis.
Därför ska jag nu sätta mej framför teven och se Tampa Bay vinna över Chicago med 3-1 som jag har slagit vad med Doug the painter som målar om huset (blir jättebra!). Och imorgon ska jag kalla mej framgångsrik när jag bevisar Doug att jag har rätt.
Som jag tolkar det här vill jag påstå att min kunskap redan innan jag slog upp ordet var mycket mer passande än ovanstående. För mig är nämligen inte en framgångsrik person någon som har uppnått ett så kallat "samhälls-gillande"-mål. Med det menar jag ett "mål" som samhället satt upp - en norm skulle man kunna säga. Exempelvis kan dessa vara bilda kärnfamilj, ta en universitetsexamen, tjäna mycket cash eller se ut som en 25-åring när man är 75 år (här i Florida har jag ibland svårt att se om det är en 25-åring eller 75-åring som går förbi... Host, Botox).
För mig är en framgångsrik människa någon som uppnått sina egna mål. Vare sig det är mål i skolan (som man kan läsa om i dagens tidning av Wall Street Journal ) eller hur många banor av Mario Party DS man kan klara på en dag. Det viktiga tycker jag är - när man ska kalla sig framgångsrik - att man gör det på sitt eget vis.
Därför ska jag nu sätta mej framför teven och se Tampa Bay vinna över Chicago med 3-1 som jag har slagit vad med Doug the painter som målar om huset (blir jättebra!). Och imorgon ska jag kalla mej framgångsrik när jag bevisar Doug att jag har rätt.
3/08/2011
3/07/2011
March 6th - Bilduppdatering
Mina senaste dagar som wannabe-Floridian.
Biltvätt för $5, ätit hur mycket som helst under Tampa Bay - Montreal, blivit en Milly-människa (ingen hund- eller djurmänniska, en Milly-människa) och försökt kicka ut Roloson från Tampa Bays mål... gick sådär. Däremot min dejt med Poster-Hedman gick mycket bra!
3/02/2011
3/01/2011
Vad jag gör är vad jag är
Att älta det faktum att vi inte kan leka med barbies, bilar eller Spiderman-figurer på samma sätt som vi kunde när vi var barn är onödigt. Alla växer upp men sen kan man diskutera på vilka olika sätt man kan växa upp.
När man tar studenten och "har hela livet" framför sig kände iaf jag lite "ångest" eller oro för framtiden. Man ska resa, plugga, "skaffa" pojkvän och flytta hemifrån - helst ska man också uppdatera sin facebook-profile med nya statusar som: "äter double-stacks på stranden. 25 grader varmt - Florida är fantastiskt!" eller "Är i Las Vegas och 'I broke even!!!'!.
Om man vill vara ännu mer populär ska man uppdatera sitt boende (lives in Tampa Bay, Florida) och lägga upp bilder (mycket partybilder helst med drinkar i båda händer). Det här är ett fenomen som författaren Kay Hymowitz kallar "quarter-life crisis" och det fick polletten att trilla ner hos mig. "quarter-life crisis" är huvudet på spiken av vad man ser på Facebook.
"They are looking not for just jobs but for 'careers', work in which they can exercise their talents and express their deepest passions. They expect their careers to give shape to their identity. For todays's pre-adults, 'whar you do' is almost synonymous with 'who you are'..."
Artikeln är skriven av Kay S. Hymowitz och publicerad i The Wall Sreet Journal den 19-20 february 2011
När man tar studenten och "har hela livet" framför sig kände iaf jag lite "ångest" eller oro för framtiden. Man ska resa, plugga, "skaffa" pojkvän och flytta hemifrån - helst ska man också uppdatera sin facebook-profile med nya statusar som: "äter double-stacks på stranden. 25 grader varmt - Florida är fantastiskt!" eller "Är i Las Vegas och 'I broke even!!!'!.
Om man vill vara ännu mer populär ska man uppdatera sitt boende (lives in Tampa Bay, Florida) och lägga upp bilder (mycket partybilder helst med drinkar i båda händer). Det här är ett fenomen som författaren Kay Hymowitz kallar "quarter-life crisis" och det fick polletten att trilla ner hos mig. "quarter-life crisis" är huvudet på spiken av vad man ser på Facebook.
"They are looking not for just jobs but for 'careers', work in which they can exercise their talents and express their deepest passions. They expect their careers to give shape to their identity. For todays's pre-adults, 'whar you do' is almost synonymous with 'who you are'..."
Artikeln är skriven av Kay S. Hymowitz och publicerad i The Wall Sreet Journal den 19-20 february 2011
Subscribe to:
Posts (Atom)