sneakpeak Grekland

studenten, som en gothiacupfinal

Vi står i hallen och hoppar. FOJO, FOJO, FOJO! (FOrskning/JOurnalistik - utalas med engelskbrytning, inget jävla fooojooo-bonnigt). Det är två klasser framför oss. Signaturen går igång och klassen längst fram springer ut.

Jag hoppar med de andra och ser mig omkring. Ser på teven där det brukar stå vilka lärare som är sjuka, vem som har tappat sin skåpknyckel - idag står det "grattis till studenten". Runt omkring vår hoppade hög med övertaggade Fojos står diverse bekanta ansikten. Fysikläraren från B44, programrektorn för Samhälle och några andra. Signaturen går igång och klassen framför oss springer ut genom dörrarna.

Vi hoppar fortfarande och skriker FOJO! FOJO! FOJO! Jag ser mig omkring på mina klasskompisar som inom loppet av 2 minuter inte kommer att vara mina klasskompisar. Tänk att jag har spenderat 3 år av mitt liv med dessa människor. Fantastiska stunder som i Riga nu senast och förjävliga helvetesstunder som hela hösten i tvåan eller mitt psykbryt i höstas (som jag fick lära mig att man aldrig vet vem som är ens vänner förrän det verkligen krisar). Fast just där och då i hallen innan jag sprang ut med min klass då jag tänkte jag bara på den stunden.

Jag tog Tove i handen för det var lite läskigt men samtidigt pirrigt. Det var lite vemodigt men samtidigt otroligt skönt. Signaturen gick på och vi sprang ut i solskenet.

MLI har tagit studenten.